Hon tar fajten mot rasisterna
Lovisa Loan Sundman tar fajten både mot nynazister och för medlemmarnas rättigheter. Med kollektivavtal och lagbok i ena handen och Twitterkonto och kamera i den andra verkar hon ständigt redo att gripa in.
Lovisa Loan Sundman under Järvaveckan i somras.
Där Lovisa Loan Sundman sitter hemma vid köksbordet med datorn uppslagen och katten Tassi som stryker förbi vid tangentbordet är det svårt att tänka sig att hon är så hatad av de högerextrema. En kvinna som passerat 60 år, kommunalare inom skolan och fackligt förtroendevald. En kattälskare som målar tavlor på fritiden.
Det är innan man vet vad hon skriver på sin dator. Och vad hon gör ute på gatorna när hon inte målar tavlor.
Innehåll från Twitter
Genom att klicka på knappen godkänner du Twitters dataskydsspolicy.
Redan som barn kom vissheten. Lovisa Loan Sundman var inte gammal när hon förstod att världen inte var rättvis. Människor behandlades inte lika, det såg hon både i cowboyfilmerna (där ”indianerna” utmålades som onda) och när hon åkte in till city med bästa kompisen.
– Hon var adopterad från Etiopien och var den enda svarta ungen i stan kändes det som, alla glodde på henne. Jag märkte att människor behandlade oss olika bara för att vi hade olika hudfärg.
Senare i livet kom rasismen ännu närmare. Loans dotter Martinas pappa kommer från Egypten vilket har fört upp människors fördomar och öppna rasism i ljuset. Loan säger att hon var antirasist långt innan hon blev politiskt eller fackligt engagerad.
I dag ägnar hon stor del av sin fritid till motstånd mot högerextrema.
Att skriva om Lovisa Loan Sundman är att omöjligt veta var man ska börja. Det går att börja med att hon är större än Kommunals ordförande Tobias Baudin. Hon har i alla fall 1 000 fler följare på sociala mediet Twitter än vad han har.
I hennes inlägg blandas en okuvlig antirasism och klasskamp, där det stundtals kan vara både hårt och raljerande, med mer privata delar om allt från en ny kärlek till syltkok.
– Det är ett sätt att få ut mina tankar. Även om jag är väldigt öppen så är jag exakt så personlig som jag vet att jag kan vara.
Innehåll från Twitter
Genom att klicka på knappen godkänner du Twitters dataskydsspolicy.
Kampen mot nynazister, fascism och rasism sker både på Twitter och ute på gatorna. När olika högerextrema organisationer demonstrerar finns Loan på plats. Ständigt redo att fotografera deltagarna med sin kamera.
Har det kommit nya medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen? Hur många är de? Vilka är tongivande?
– Fotograferandet är ett sätt att se vilka som medverkar i samtliga gruppers demonstrationer. Det är ju av nytta om man ser att kända nazister blandar sig med lite mer rumsrena högergrupper. Rent krasst är det för att hålla reda på högerextremisterna. Jag skickar bilderna vidare så jag vet inte alltid vem jag fått på bild. Det lämnar jag till mina mer kunniga kamrater.
Lovisa Loan Sundman har länge samarbetat med Researchgruppen (ett nätverk av journalister) i kampen mot högerextrema grupper. För fem år sedan fick hon och Researchgruppen Guldspaden tillsammans med Expressen för att de avslöjat att bland annat politiker från Sverigedemokraterna skrivit anonyma rasistiska kommentarer på olika sajter.
Hennes arbete mot de högerextrema har lett till direkta hot. Mängder av hat. Men hon vägrar att ge sig, det skulle vara att låta den andra sidan vinna. Hon säger att hon är för dum för att vara rädd:
– Jag tror att det är ett skydd i sig att jag är så offentlig på sociala medier. Det är ingen bra reklam att ge sig på en 62-årig tant som folk känner till.
Innehåll från Twitter
Genom att klicka på knappen godkänner du Twitters dataskydsspolicy.
Hon förklarar att hon lärt känna så många på sociala medier att det blivit en gemenskap och ett stöd som hon nu vet finns där.
– Jag har aldrig litat på någon annan än mig själv och förväntar mig aldrig att någon ska täcka upp. Men jag har upptäckt de senaste åren att herregud, jag har massor av människor som finns där som en armé. Det gör mig trygg.
Men alla år av hårda ord, hat och ibland direkta hot måste ändå ha påverkat dig?
– Jag har nog blivit taggigare, rakare. Jag ber inte om ursäkt. Men motståndet stärker en faktiskt, så jag har blivit starkare och mindre rädd.
I våras fick Lovisa Loan Sundman årets kulturstipendium av Kommunal Stockholms län för sitt politiska och antirasistiska arbete. Det betyder mycket för henne.
– Gud, vad stolt jag blev! Jag fick det för att jag står upp för humanistiska värden och tar fajten i sociala medier. Det är jättefint. Dessutom gör det mig jävligt trygg. Jag vet att jag har förbundet i ryggen. Ingen kan ringa upp Baudin och säga att han har en vänsterextremist i förbundet. Kommunal tycker att jag gör något bra.
Loans fackliga karriär började som så många andras. Hon blev övertalad att bli arbetsplatsombud i skolan där hon arbetade.
– I mitt första fackliga ärende lyckades jag lasa in en medlem, det var så tillfredsställande. Sedan fick jag ner en löneskuld med två tredjedelar och jag kände ”Yes”! Att man konkret kan hjälpa en annan människa. Att det blir så tydligt. Kunskap är makt, och ju mer man vet desto mer ser man vad som kan förändras.
Hon blev arbetsplatsombud 2012 och de senaste fyra åren har hon arbetat fackligt på heltid så gott som hela tiden.
– Jag är bra på fackligt arbete. Jag är bra på att lyssna och väldigt lösningsinriktad. Och så tycker jag om att ha rätt, jag är en lag- och paragrafnörd. Stockholms stad är på så vis en bra arbetsgivare, de är underbart fyrkantiga!
Lovisa Loan Sundman
Bor: Spånga, Stockholm.
Yrken: Just nu fackligt förtroendevald på heltid. Tidigare skolmåltidsbiträde, husmor, mentor, barnskötare på fritidsklubben, drama-lärare, arbetat på skolbibliotek, parkeringsvakt, trafikövervakare, butiksbiträde.
Antal följare på Twitter: 7 500 (Tobias Baudin har 6 500 och Kommunalarbetaren har 5 100).
Roligast i det fackliga arbetet: Övergripande är det att kunna hjälpa. Mer konkret är det lönerevisionen. Det är jätteroligt att förhandla och jag älskar Excel!
Svårast i det fackliga arbetet: Den tyngsta biten är alla rehab-ärenden.
