Knäckarbanketten

Som vi har längtat till kvällen när det är dags att läsa några kapitel ur ”Knäckarbanketten” igen! Sara Bergmark Elfgren har skrivit en rolig, galen och spännande historia om en gång för länge sedan … 

Om en tid när det fanns en stad med två tvillingbröder, hertigarna Ludbert och Odert som var fiender och ständigt tävlade med varandra. Där hertig Ludbert beslutade sig för att vinna genom att ordna en fest som skulle pågå i tre dagar och tre nätter, med mängder av gäster, tvåhundra nya rätter varje dag, ett guldlejon som sprutade vin och fyrverkerier starkare än solen.

En riktig Knäckarbankett. En fest som tvillingbrorsan hertig Odert gör allt för att förstöra.

Ludberts yngsta dotter Ottilia är kritisk till slöseriet. Hon är inte som de andra. Hon äter bara grönsaker, älskar att läsa böcker och framför allt bestiarium. Det vill säga ett verk som i ord och bild skildrar allehanda mytomspunna monster och fasansfulla vidunder som lever i skogen utanför staden: blemmyarer, basilisker, mantikoror och minotaurer. Fruktansvärda och fantastiska varelser. 

Ottilias kunskap om alla dessa monster kommer väl till pass när slottets kökspojke Amund tvingas ut i skogen för att samla fjäll, tårar och ett hjärta från skogens fasor till en maträtt som ska kröna frosseriet på festen.

Sara Bergmark Elfgren skriver med ett befriande friskt tilltal som understryker det lite knäppa händelseförloppet. Illustrationerna av Emil Maxén som visar oss biskopsfisken, de aggressiva hararna med deras knölpåkar och mantikoran som ligger på pass omgiven av människoskelett drar in läsaren i berättelsen och i det helt egna universumet som skapats av barock och fantasy. 

Mitt i det galna och läskiga finns också en berättelse om rädsla, mod och om att våga gå sin egen väg. Det är en fest att läsa ”Knäckarbanketten” – den är en hyllning både till fantasin och det fantastiska berättandet.