När jag läser om Undersköterskeupproret inser jag snabbt hur det verkligen angår hela samhället. Kraven som ställs är chockerande i sin självklarhet, för visst måste det väl vara självklart att den som ska ta hand om andra också kan ha ett eget liv utanför jobbet?

Att det inte är så i dag säger mycket om vårt samhälle, hur vi ser på människor, deras behov och framförallt deras icke-behov. Men förutom det faktum att undersköterskans arbete behöver värderas högre ser jag, från mitt samhällspsykologiska perspektiv, ytterligare något som äldreomsorgens medarbetare sällan får erkännande för: nämligen att de är nyckelspelare i en av samtidens stora samhällsfrågor, integrationen.

För parallellt med det viktiga jobbet att ta hand om de äldre har äldreomsorgen under en längre tid också haft en informell politisk uppgift som nationell arena för integration. Många nyanlända får sitt första jobb inom äldreomsorgen och allt fler utrikes födda blir dess brukare. 

Den som kliver in på ett äldreboende märker det ju snabbt: äldreomsorgen är en språklig och kulturell smältdegel, mycket mer än de flesta arbetsplatser. Personal, äldre och anhöriga talar olika språk, har olika kulturella vanor och förväntningar och hör dessutom till olika generationer. De ska samarbeta kring frågor med en tung existentiell botten.

I äldreomsorgen pågår den där integrationen som alla pratar om, där är den mycket konkret. Språkrelaterade problem har det larmats om, men i övrigt har det varit ganska tyst om kulturkrockar i äldreomsorgen. Varför? Kulturkrockar och integration är lika gamla företeelser som mänskligheten. De är inget att skämmas för eller ignorera. Tvärtom – för att få till en riktigt bra äldreomsorg behöver vi börja uppmärksamma dem.

Värderingar, syn på livet, döden och ålderdomen och även sätt att se på kontakten mellan samhälle och individ varierar stort inom äldreomsorgen idag, och det kan bli komplicerat. Hur gör man när anhörigas och personalens syn på äldre krockar? När språket inte räcker till? Den här typen av frågeställningar får inte stressas bort.

En bra, uppdaterad äldreomsorg som funkar att jobba i, att vara gammal eller anhörig i kräver att personalen hinner lösa de nya situationer som uppstår när språk och kulturella referenssystem blandas.

Om äldreomsorgen ska vara den välfungerande integrationsarena som samhället önskar måste utrymme göras för mer möten och mindre mätning.

Till exempel är svensk äldreomsorgs värdegrund extrem (jämfört med resten av världen) i sin betoning på självständighet. Många medarbetare och äldre som är socialiserade i andra kulturer delar inte denna värdering utan anser att man i ålderdomen ska få slappna av och slippa ta beslut. Hur ska man hitta sätt att arbeta ihop då? Det krävs kreativitet, dialog, reflektion – allt det där som har rationaliserats bort från omsorgsgivarens yrkesvardag.

Vissa kanske tänker “usch, vilket flum”. Flum eller humanistiska värden, kärt barn har många namn. Faktum är att ett samhälle, eller en omsorg, som kännetecknas av brist på tid att reflektera över komplexa dilemman borde skrämma de flesta. 

Självklart fungerar äldreomsorgen mycket bra på sina håll utan några svårigheter kopplade till kulturkrockar; på många ställen uppstår de inte eller så arbetar man effektivt med de här frågorna.

Men det är också svårt vissa gånger. Och de problemen ska inte struntas i, utan lyftas fram och undersökas. 

För vad är integration? Rent konkret består den av mänskliga möten, möten som till sin natur kräver lite extra bearbetning. Stress och tunga dokumentationskrav gör det omöjligt att vara fullt ut närvarande.

Om äldreomsorgen ska vara den välfungerande integrationsarena som samhället önskar måste utrymme göras för mer möten och mindre mätning. Personalen behöver hinna ge de kulturkrockar som uppstår den reflektion de förtjänar – det vinner personalen, de äldre och i förlängningen samhället på. 

Så heja Undersköterskeupproret! Förutom allt det undersköterskor har att göra på jobbet är de också ett av integrationens tyngsta ankare. Det är ytterligare ett viktigt skäl att lyssna på dem när de säger att de inte mäktar med.