Lina Wolff.
En svensk halvlyckad skribent, Bennedith, åker till Madrid på ett resestipendium. Första kvällen träffar hon en man i en bar som säger sig vara förföljd av en galen nunna och ber Bennedith att gömma honom.
Mannen, som heter Mercuro Cano, har i ett försök att få sin fru att förlåta hans otrohet deltagit i en underjordisk nätshow som heter ”Köttets tid”. Den är ett slags modern bikt inför internetpöbeln. Som hjärnan bakom uttrycker det: ”Folk kan komma till oss med sitt problematiska kött, så hjälper vi dem att hitta en själ.” Men priset för att hitta sin själ och bli förlåten visar sig för högt för Mercuro Cano.
Utan att Bennedith riktigt förstår varför går hon med på att hjälpa honom. Samtidigt tar hon jobb som personlig assistent åt en alzheimersjuk man, efter att avundsjukt ha betraktat med vilken kärlek hans fru pysslar om hans dreglande, hjälplösa kropp.
Det utvecklar sig snabbt till en surrealistisk och fartfylld historia om hämnd, synd och förlåtelse. Ja, här finns många bibliska tolkningar att göra för den som vill och kan. Men det går lika bra att läsa den här boken för den underbara berättarglädjen, den knäppa intrigen och det udda persongalleriet. Det är njutningsfull läsning.
Andra halvan av boken berättas ur nunnan Lucias perspektiv, vars öde sammanstrålar med Bennediths. Här finns också ett tema om aktiv dödshjälp och vad barmhärtighet egentligen innebär.
Mest intressant tycker jag frågan om förlåtelse är. Hur ska vi se på en man som systematiskt har bedragit inte bara sin fru utan också sin älskarinna, som han dessutom misshandlat? Vilket straff är hårt nog? Kan han bli förlåten? Går det att tycka om honom?
Här ekar metoo och nutidens uthängningar av människor som felat i bakgrunden. Det är inga enkla frågor, men att strävan efter renhet är dömd att misslyckas vet vi ju. Köttet är i vägen, för att tala bokens språk: ”Livets skiktade köttslighet måste alltid tas i beaktande.”
