Det känns lite som att hålla en annan sjukhusmamma i handen, författaren och jag delar upplevelsen av att ha bott på sjukhus med ett sjukt nyfött barn. Om denna speciella tid har den finlandssvenska författaren Malin Kivelä skrivit i romanen ”Hjärtat”, som till formen påminner om en lång, personlig essä.
Sonen föds fullgången och väger fyra kilo men visar sig ha ett hjärtfel som måste opereras. Läsaren får följa med i oron, sjukhusets vardag och livet omkring, som trots allt pågår, liksom mammans egna hälsoproblem efter förlossningen.
Det är en roman där det inte händer så mycket. Men det är vackert, nära och stillsamt. Som i de här meningarna: ”Jag orkade inte tugga. Det smaklösa med att ta in näring då en annan, liten, oskyldig, kanske inte skulle få leva. Jag åt bara för att jag inte hade råd att tappa krafter.”
