Först och främst vill jag gratulera dig, Nyamko Sabuni, till det nya uppdraget. Att få sina kamraters förtroende är det finaste som finns och innebär såväl stort ansvar som stora möjligheter.

Nu hoppas jag att du som nyvald ordförande för Liberalerna kommer stå upp för en gemensamt finansierad välfärd för alla, och att du delar min syn om att en stark välfärd är bra för både individen och Sverige.

Liberalerna har alltid varit ideologiskt tydliga och konstaterat att frihet inte bara ska vara för de starkaste. Och jag uppfattar att Liberalerna, precis som Kommunal, menar att friheten växer när vi hjälps åt i ett samhälle och betalar välfärden tillsammans.

Som du säkert är medveten om befinner sig den fantastiska svenska välfärden i ett läge som är avgörande för Sveriges utveckling. Vi står i ett vägskäl. Den överordnade utmaningen är välfärdens behov av kraftigt ökade resurser. Specifikt kan resursbehovet delas upp i tre frågor.

  1. Välfärden är i dag underfinansierad – och samtidigt ökar kraven inom både äldreomsorg och barnomsorg. Regeringen har konstaterat att det, utöver de 20 miljarder kronor som är föreslagna i Januariavtalet, kommer att krävas ytterligare 90 miljarder kronor till kommuner och landsting år 2026. Dessutom vet vi att bland annat äldreomsorgen i dag är kraftigt underbemannad och i stort behov av ett äldreomsorgslyft. 
  2. Det saknas förutsättningar för en jämlik välfärd i hela landet. Behovet av mer resurser finns i hela landet, men vissa delar är mer ansträngda än andra och det kommunala utjämningssystemet klarar inte av att utjämna skillnaderna. Detta kan exemplifieras med att en undersköterska i Dorotea betalar över 1000 kr mer i månaden i skatt än i Österåker. Utan att få en bättre välfärd, eller bättre villkor, motsvarande dessa 1000 kronor. Detta måste åtgärdas för att behålla legitimiteten för den generella välfärden.
  3. Välfärden har enorma rekryteringsbehov. SKL räknar med att 508 000 behöver anställas fram till 2026. Kommunal konstaterar att långt fler behövs för att få bukt med den kroniska underbemanningen. Och, självklart, kommer detta inte kunna åtgärdas om inte de anställda får både bättre löner och villkor.

För mig är det självklart att det nu krävs riktiga investeringar i välfärden. Annars hotas den välfärdsmodell vi valt och som är en förutsättning för så väl ekonomisk tillväxt och hög sysselsättning som individuell frihet.

Det betyder i sin tur att alla politiska partier nu måste bestämma sig och göra de prioriteringar som kloka och modiga politiker alltid gör. För oss som menar allvar med att Sverige ska ha en generell välfärd av hög kvalité så är de vidlyftiga skattesänkningarnas tid är över. Att säga att både skattesänkningar och satsningar på välfärden är möjligt är, menar jag, en ohederlig argumentation inför medborgarna.

Jag ser fram emot ett tydligt besked från dig i frågan om Liberalernas syn på hur Sveriges generella välfärd ska finansieras och hoppas på ett gott utbyte med dig i dessa avgörande framtidsfrågor.