Värkarna har startat på första sidan. Sedan barnets sovande kropp mot den egna. Det handlar om gemenskapen och ensamheten. Om en kärlek, en förälskelse och en oro och rädsla för att ångesten i närheten ska släppas fram.
Kjersti Annesdatter Skomsvold skriver på en lågmäld men samtidigt storslagen och lite underfundig prosa. Mer betraktelser och infall än regelrätt berättelse, en historia från en mor till sitt nyfödda barn om hur barnet blev till. Hon berättar för barnet att det inte är en solskenshistoria, men att det lyckligtvis inte bara är solskenshistorier som slutar bra.
