Det finns vissa saker som gör mig livrädd – klimathotet, antibiotikaresistensen och att vi människor blir sämre och sämre på att koncentrera oss och läsa längre texter. Den här boken spär på den rädslan.
Psykiatrikern och författaren Anders Hansen beskriver lättfattligt med utgångspunkt i hur våra hjärnor fungerar vilka konsekvenser det får att vi tillbringar alltmer tid framför skärmar.
Hjärnans belöningssystem älskar ny information på ett sätt som kan likna beroende. Vi klickar gärna oss vidare till nästa grej och har svårt att fokusera en längre stund på samma sak. Det stör inlärningen.
Barn har ännu svårare att motstå de starka kickarna och forskare uppmanar till försiktighet med att introducera skärmar för mycket och för tidigt. Det finns också studier som visar att mobiltelefoner i klassrummet försämrar koncentrationen, att de får oss att sova sämre och att vi lär oss bättre när vi läser på papper än på skärm.
Anders Hansen skriver också att det finns samband mellan att vara ständigt uppkopplad och ökad risk för depression. En av hans främsta poänger är att vi får mindre tid att göra sådant som skyddar mot att må dåligt, som att motionera och sova, när vi tillbringar alltmer tid framför skärmar.
Det finns de som ropar ”teknikfientlighet” så fort någon andas att digitaliseringen kanske har en baksida, men vi vet faktiskt att den har det. Och den generation som har haft tillgång till smarta telefoner och plattor sedan innan de kunde gå är fortfarande barn. Vi vet inte vad de långsiktiga konsekvenserna blir.
Anders Hansen menar inte att de digitala verktygen bara är något dåligt, men att vi behöver använda dem på ett klokt sätt och inse att det finns nackdelar.
I slutet av boken ger han tips på strategier, enkla saker som att stänga av telefonen några timmar varje dag och sätta gränser för barns skärmtid. Att de enkla sakerna är så svåra för många visar med all önskvärd tydlighet vilken kraftig lockelse skärmarna utgör.