Kommunal vill utreda sjukförsäkringen

Börja med följande i Sjukförsäkringen/arbetsskadeförsäkringen; Ta bort taleförbudet.
Därför måste taleförbudet bort. Med ett LO som hamnat i knät på motparten behöver arbetsskadade få tillbaka möjligheten att stämma arbetsgivaren.
Med den samförståndsanda som ledde till och följde av Saltsjöbadsavtalet 1938 blev tillväxt i ekonomin överordnat allt annat. Gruvstrejken 1969 var en säkerhetsventil som utlöstes och öppnade ögonen för att produktionsivern gått för långt, att tillväxtens pris var försummad arbetsmiljö och otrygghet vid arbetsskador. Vilket resulterade i ett avtal om trygghetsförsäkring vid arbetsskada 1973 (som komplement till den statliga försäkringen) och en ny lag om arbetsskadeförsäkring 1977. Avtalsförsäkringen TFA gav tillsammans med den statliga arbetsskadeförsäkringen i stort sett alla som fått arbetsrelaterade sjukdomar full ersättning för inkomstförlust, vilket innebar 100 procents ersättning fram till pension.
Arbetsmiljö och försäkringar var fackföreningsrörelsens paradfrågor på 1970-talet. Allt raserades 1993 då arbetsgivarna sade upp de för arbetarna fördelaktiga avtalen. Den borgliga regeringen försämrade resten.

Arbetsgivarna har fått som de velat, de har tagit kommandot över ett LO som inte har något intresse av eller ork till att återställa de gamla villkoren. Man sitter numera med andra ord i knä på motparten, och struntar i medlemmarna trots kraftig kritik under hela 2000-talet.
Detta taleförbud måste bort, skälen att ha det kvar finns inte längre. Försäkringen fungerar inte som det var tänkt när taleförbudet kom till, utan är nu snarare ett hån mot dem som blir sjuka av jobbet. 2014 fick endast 31 personer livränta för arbetssjukdom. 1990 godkändes 72 procent av arbetssjukdomarna, 2014 är det endast 3 procent. Med avtalsförsäkringen 1973 skrevs möjligheten att driva skadeståndsärenden mot arbetsgivarna bort, det så kallade taleförbudet. En skadad arbetare fick inte stämma arbetsgivaren för att få ersättning/skadestånd.

Så det vore på sin plats att man får ett rättsskydd/rättstrygghet värd namnet. Eller hur?

I England finns inget taleförbud. Där driver duktiga advokater skadeståndsprocesser som ger fackets medlemmar ett mycket bättre resultat än vad svenska arbetare kan räkna med. Men i Sverige vill ingen jurist eller advokat ta i denna försäkring. Är svenska jurister så dåligt skolade inom arbetsskaderätten så att man inte vill/vägrar föra sjuka och arbetsskadades sak i domstol?

Visa / Dölj kommentarer (1 st)

Tobias 20 maj, 2019

Börja med följande i Sjukförsäkringen/arbetsskadeförsäkringen; Ta bort taleförbudet.
Därför måste taleförbudet bort. Med ett LO som hamnat i knät på motparten behöver arbetsskadade få tillbaka möjligheten att stämma arbetsgivaren.
Med den samförståndsanda som ledde till och följde av Saltsjöbadsavtalet 1938 blev tillväxt i ekonomin överordnat allt annat. Gruvstrejken 1969 var en säkerhetsventil som utlöstes och öppnade ögonen för att produktionsivern gått för långt, att tillväxtens pris var försummad arbetsmiljö och otrygghet vid arbetsskador. Vilket resulterade i ett avtal om trygghetsförsäkring vid arbetsskada 1973 (som komplement till den statliga försäkringen) och en ny lag om arbetsskadeförsäkring 1977. Avtalsförsäkringen TFA gav tillsammans med den statliga arbetsskadeförsäkringen i stort sett alla som fått arbetsrelaterade sjukdomar full ersättning för inkomstförlust, vilket innebar 100 procents ersättning fram till pension.
Arbetsmiljö och försäkringar var fackföreningsrörelsens paradfrågor på 1970-talet. Allt raserades 1993 då arbetsgivarna sade upp de för arbetarna fördelaktiga avtalen. Den borgliga regeringen försämrade resten.

Arbetsgivarna har fått som de velat, de har tagit kommandot över ett LO som inte har något intresse av eller ork till att återställa de gamla villkoren. Man sitter numera med andra ord i knä på motparten, och struntar i medlemmarna trots kraftig kritik under hela 2000-talet.
Detta taleförbud måste bort, skälen att ha det kvar finns inte längre. Försäkringen fungerar inte som det var tänkt när taleförbudet kom till, utan är nu snarare ett hån mot dem som blir sjuka av jobbet. 2014 fick endast 31 personer livränta för arbetssjukdom. 1990 godkändes 72 procent av arbetssjukdomarna, 2014 är det endast 3 procent. Med avtalsförsäkringen 1973 skrevs möjligheten att driva skadeståndsärenden mot arbetsgivarna bort, det så kallade taleförbudet. En skadad arbetare fick inte stämma arbetsgivaren för att få ersättning/skadestånd.

Så det vore på sin plats att man får ett rättsskydd/rättstrygghet värd namnet. Eller hur?

I England finns inget taleförbud. Där driver duktiga advokater skadeståndsprocesser som ger fackets medlemmar ett mycket bättre resultat än vad svenska arbetare kan räkna med. Men i Sverige vill ingen jurist eller advokat ta i denna försäkring. Är svenska jurister så dåligt skolade inom arbetsskaderätten så att man inte vill/vägrar föra sjuka och arbetsskadades sak i domstol?