Få klubbar – men Surte går mot strömmen

Kommunal präglas av en ”förhandlarkultur”, där organiseringen bland medlemmarna på arbetsplatsen kommer i skymundan. Det var budskapet i en utredning som lades fram på kongressen 2016. För att fler ska engagera sig beslutade kongressen att arbetet med att bilda klubbar skulle prioriteras de kommande tre åren.

Klubbarna är Kommunals minsta enhet och består oftast av medlemmar på samma arbetsplats. Vid förra kongressen fanns 113 klubbar och målet blev att de skulle öka till 1  500. I slutet av 2018 fanns det 111 stycken – alltså två färre.

Klubbarna är mycket ojämnt fördelade mellan avdelningarna. En avdelning, Sydväst, står för nästan hälften av alla klubbar i Kommunal – 42 stycken. Den största avdelningen Stockholm har inte en enda.

– Vi har inte den organisationsformen. Det har inte funnits något intresse från medlemmarna så vi har inte prioriterat det, säger Fredrik Jansson, pressekreterare på Kommunal Stockholm.

Det tycker inte Sladjana Gustafsson, ordförande för sektion Ale i avdelning Väst, låter som ett hållbart argument.

– Jag undrar om man har samlat medlemmarna och ställt frågan. Det gjorde vi direkt efter kongressen och då fanns det ett intresse, säger Sladjana Gustafsson.

Hon åkte hem efter kongressen för tre år sedan och satte i gång med arbetet att bilda klubbar. För att uppfylla kongressmålet behövde sektion Ale bilda 2,5 klubbar. Det blev fyra.

Den första som bildades i Alesektionen var Surte hemtjänst arbetsplatsklubb, som i dag har tolv medlemmar. Ordförande Gunilla Ulander säger att det har ökat engagemanget, också bland unga och nyanställda.

– Vi har haft fler som har gått medlemsutbildningar och som har tänt till på det här med det fackliga. Jag tycker att det finns ett stort intresse, säger hon.

Klubbens första fråga blev att vara med och påverka när arbetsgivaren skulle införa optimerad bemanning. Andra frågor som de har drivit har varit lokalfrågor och att pauser ska läggas in i schemat.

Gunilla Ulander säger att det finns en okunskap både hos arbetsgivare och hos många sektioner om hur det fungerar med klubbar och vad man ska ha dem till. Hon har tillsammans med sektionen varit runt och pratat på andra sektioner i västra Sverige om hur de jobbar.

– Vi försöker få andra att vakna till och förstå att det är där vi kan påverka mest, säger hon.

KA har pratat med flera avdelningsordföranden som tror att en anledning till att det finns så få klubbar är att det uppfattas som krångligt och byråkratiskt. Det har förbundsstyrelsen också tagit fasta på och introducerar i förslaget till nya stadgar ordet arbetsplatsorganisation.

Det kan vara en klubb, men också en förhandlingsorganisation eller annan sorts sammanslutning. Tanken är att det formella inte ska vara ett hinder för att organisera sig.

Kongressen för tre år sedan satte också som mål att i princip fördubbla antalet arbetsplatsombud/skyddsombud – från drygt 25  000 till 50  000. Det har blivit cirka 4  000 fler.

– Det är aldrig kul att inte nå målen, men det var kanske inte ett så betänkt mål att man skulle öka med 25 000. Men vi måste öka mer. Nu kör vi hårt på medlemsutbildningar och är ute mer på arbetsplatserna och pratar fackliga frågor, säger Lena Andersson, enhetschef på organisations-utvecklingsenheten på Kommunal.