Stora brister i äldreomsorgen
Mer än en tredjedel av baspersonalen inom äldreomsorgen saknar grundläggande utbildning. Det skriver Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, i sin rapport för 2018. Bristen på kompetent personal och hög arbetsbelastning gör att de äldre utsätts för otrygghet, missförhållanden och vårdskador.
Inspektionsmyndigheten Ivo har i sin årsrapport för förra året gått igenom samtliga områden som de har tillsyn över, allt från äldreomsorg och akutsjukvård till psykiatri och missbruksvård. En av de stora slutsatserna är att brist på personal, eller personal utan rätt kompetens, leder till allvarliga konsekvenser och risker för patienter och brukare.
När det gäller äldreomsorgen konstaterar Ivo att äldre utsätts för allvarliga missförhållanden och vårdskador som hade kunnat undvikas. I vissa fall har det till och med lett till en för tidig död. Brist på kompetens, hög arbetsbelastning och bristande dokumentation leder exempelvis till felbehandling, fördröjd behandling, utebliven medicinering och att personal missar sjukdomar.
Enligt rapporten saknar så mycket som 30-40 procent av äldreomsorgens baspersonal grundläggande utbildning. Det finns personal som saknar kunskap om demenssjukdomar, hur de ska förflytta de äldre och hur avvikelser ska rapporteras.
Precis som i 2017 års rapport konstaterar Ivo också att otillräckliga språkkunskaper hos personalen är ett fortsatt problem, något som Kommunalarbetaren granskade förra året. Även bemanningen på särskilda boenden pekas ut som en orsak till brister.
Ivo pekar också ut bristande samordning mellan olika vårdgivare, och även mellan olika personalkategorier på samma ställe, som en orsak till att äldre inte får sina behov tillgodosedda.
I rapporten ges ett exempel på en person på ett särskilt boende som gick ner 10 kilo i vikt på drygt ett år utan att det uppmärksammades. Orsaken var bland annat att ansvarsfördelningen för vägningen inte var tydlig och att många olika sjuksköterskor haft ansvar för patienten.
Tillsynen som Ivo bedriver visar också att avvikelser inte alltid rapporteras, exempelvis när det gäller missade matleveranser och uteblivna eller fel insatser. Förra året fattades beslut om 429 lex Sarah-anmälningar som kommit in till myndigheten, men det rör sig troligtvis om en underrapportering. Lex Sarah-anmälningarna handlar oftast om felaktigt utförda eller uteblivna insatser.
När det gäller akutsjukvården konstaterar Ivo att bristen på vårdplatser är ett återkommande problem år efter år. Det ger långa väntetider som i sin tur innebär risker för patientsäkerheten. Bristande kompetens hos personal lyfts även här fram som ett stort problem.
Inom funktionshinderområdet är ett av de största problemen enligt Ivo att personer på boenden ibland utsätts för en osäker miljö, med till exempel felaktigt bemötande och otillåtna begränsningsåtgärder. Av cirka 140 lex Sarah-anmälningar som Ivo utredde förra året, handlade 40 procent av ärendena om att någon utsatts för våld eller övergrepp.
Ivo skriver att personalen behöver bli bättre på hur man förebygger och hanterar utmanande beteenden och skillnaden mellan tvångs- och begränsningsåtgärder och skyddsåtgärder.
Problemet med att locka tillräckligt många som vill utbilda sig och arbeta inom vård och omsorg kommer att bli ännu större framöver, i takt med att befolkningen blir allt äldre och lever allt längre. En av Ivo:s stora slutsatser är att vård- och omsorgsgivarna måste prioritera bemanningen och kompetensförsörjningen.