Samuel har sedan barndomen fungerat som förälder åt sin pappa. Pappan har schizofreni och tror att han är kungen av Atlantis. När Samuel träffar Cleo slits han mellan ansvaret för pappan och viljan att skapa sig ett eget liv.

Det här är en självbiografisk film, manusförfattaren Simon Settergren spelar sig själv i rollen som den ansvarsfulle Samuel. Philip Zandén lyckas i rollen som pappan att skildra människan bakom sjukdomen. Samspelet mellan honom och Simon Settergren berör på djupet.

Filmen är på många sätt en kärleksförklaring till alla anhöriga. Men den riktar sig inte bara till dem som lever med en psykiskt sjuk familjemedlem. Den handlar lika mycket om alla oss andra, vad gör vi för att stötta? I filmen finns både arbetsgivaren som inte ger Simon fler pass på grund av pappans beteende och vanliga människor som filmar pappan under en psykos. Simon Settergren spräcker bubblor av isolering och stigma.

Men mest av allt handlar ändå ”Kungen av Atlantis” om kärlek. Om en sons och en pappas kärlek som skär rakt igenom sjukdomen.