Jag vill vara en läsande människa, men vuxenlivet ställer sig i vägen. Kvällarna äts upp av måsten och när den där påbörjade romanen till sist kommer fram börjar ögonlocken klippa efter bara ett par sidor. Då är det lätt att drömma sig tillbaka till en annan tid. Den när man var 11–12 år, just hade upptäckt böckernas magi och bara kunde läsa, läsa, läsa.

I kassarna jag bar hem från mitt lokala bibliotek låg ofta något av Hans Erik Engqvist. Mycket handlade om fotboll. Han lockade med titlar som ”Arsenal–Tottenham = Mord” och kunde skildra en dalsländsk pojklagsmatch så att den kändes som en VM-final.

– Jag läser gärna rimmade dikter, av Nils Ferlin eller Dan Andersson, och ryser av välbehag. Samma känsla kan jag få om jag sitter högt uppe på Ullevis läktare och ser hur spelare A hittar spelare B med en perfekt djupledspassning, sade han när jag fick chansen att intervjua honom många år senare.

Sport alltså, men framför allt människor. Unga människor. Hans Erik Engqvist debuterade som 44-åring men tappade aldrig känslan för vad som snurrar i huvudet på ett barn på väg mot vuxenlivet. Han skrev med stort hjärta och tog alltid sina läsare på allvar.

Nu har det där hjärtat slutat slå. Hans Erik Engqvist gick bort i januari, men på bibliotekshyllor runt om i Sverige står hans böcker kvar och kan möta nya generationer bokslukare.

Det känns fint.

Tips: Tre böcker av Hans Erik Engqvist

  • ”Rymmarna”. Debutromanen från 1978.
  • ”Tröja nummer 10”. Huvudpersonen Larserik spelar fotbollscup och är rädd för att någon han älskar ska dö. Nominerades till Augustpriset 2004.
  • ”Ofärdstid”. Författarens sista bok från 2017, om tågen med tyska trupper som rullade genom Dalsland under andra världskriget.