Jag föddes 1983 när landet var det hittills mest jämlika och jag har tagit alla arbetarrörelsens vinster för givna. Jag har inte ens sett när de i rasande fart monterats ned i liberala reformer som ingen socialdemokratisk regering hittills lyckats hämta ikapp och ingen har heller pratat om dem. Inte heller har jag förstått förrän nu vad vinster i välfärden, bemanningsföretag, hyvling, allmän visstid, höjning av fackföreningsavgiften och annat har fått för djupa sår i den samhällsmodell min generation tog för givet.

Att jag blivit fackligt medveten är det som fått mig att förstå hur viktiga vi som faktiskt utgör arbetarrörelsen i dag är om våra barn ska ha en framtid där demokrati, jämlikhet och solidaritet ska existera. När det parti vi gett ansvar att förespråka oss i riksdagen försämrar våra möjligheter att bedriva kamp och försvara vår rätt inser jag att vi måste rädda vår egen rörelses framtida existens.

I alla europeiska länder där de socialdemokratiska partierna har gett upp sina ideologiska rötter för att ingå i liberala högerregeringar likt den vi ser i uppgörelsen har det inneburit misstag. Det har lamslagit arbetarrörelsen och de fascistiska och högerpopulistiska krafterna har vuxit.

Jag förstår viljan att önska en S-,C-,L- och MP-regering framför M+KD med stöd av SD men är livrädd att det alternativet innebär ett fundamentalt misstag. Nämligen att vi 2022 har en arbetarrörelse slagen i spillror och istället för en borglig regering stödd av fascister har vi en helt fascistisk regering med stöd av borgare.

Den enda boten på den bruna högern är att Socialdemokraterna återfinner sin ideologiska själ, återfår förtroendet och starka modiga fackförbund. Därför lovar jag att bidra till att det i våra historieböcker kommer att stå hur Kommunal räddade arbetarrörelsen och samhället.

Jag lovar att jag inte bara ska bidra till att vi ska bli fler utan att jag även ska bidra till att vi ska höja medvetandegraden. Och framförallt så lovar jag att vi då ska bli fackligt starka och modiga.

Anledningen till att det är vi kommunalare som kommer att vända skutan för den här nyliberala samhällsandan är att samhället är helt beroende av oss och att det i våra yrken är en bemanningskris. Det ger oss en väldigt fördelaktig förhandlingsposition. Och vi kommunalare är inte vilka som helst. Vi vet att vi är livsviktiga. Vi är lojala som alltid stöttar varandra i slitiga arbetsuppgifter och lägger scheman så det passar varandra och inte bara oss själva.

Vi är tåliga som står mitt i välfärdens kriser och dagligen tar de hårdaste smällarna av det. Vi är modiga men inte dumdristiga som vårdar och stöttar på ett bra sätt trots att vår arbetsmiljö många gånger innehåller risker för hot, våld och sexuella trakasserier.

Det är dags att omgivningen börjar förstå vilken kraft det finns i komunalarbetarkollektivet. Och jag hoppas att vår styrelse har detta i tankarna om vi blir pressade med hot om lagstiftning för att montera ned arbetsrätten och LAS till förmån för arbetsgivaren. Oavsett vilken regering det är. Använd vår kollektiva styrka för att vägra gå med på det istället för att frånta oss möjligheter till fackliga framgångar.

Använd vår kollektiva styrka för att få dem att dra tillbaka ett sådant lagförslag. Vi måste visa att vi menar allvar med att utan Kommunal stannar Sverige. De vet också att det är så. Precis så modiga, tåliga och lojala vi är i våra yrken måste vi nu vara fackligt.