Nu ligger vår arbetsrätt på förhandlingsbordet. Strax före jul öppnade Stefan Löfven för att anpassa LAS (Lagen om anställningsskydd) till en snabbare arbetsmarknad. Stefan Löfven har rätt, arbetsrätten är trasig. Dagen innan statsministern ändrade ståndpunkt satt jag som fackligt förtroendevald i möte med en medlem på sektionen som trots 10 år inom omsorgen aldrig haft en tillsvidareanställning. Vi kan kalla medlemmen för Nina.

Nina är dödstrött. Känslan av att befinna sig strax under ytan är påtaglig, senaste dygnet har hon jobbat 22 timmar. Hon berättar om de sista timmarna av passet – kanske var det dumt att göra det sista lyftet utan lift. Fast färdtjänsten var redan där och det är viktigt att aldrig dra på sig några dåliga omdömen. Nina är trött i kroppen och trött i huvudet, hon jobbade ett liknande pass för några dagar sen och hon har två till inplanerade. Sedan vet hon inte hur det ser ut, det beror ju på hur det går liksom. Jakten på timmar gör inte bara överväganden mellan Ninas egen hälsa och att inte få jobba kvar möjliga det gör också tiden mellan passen till en slitig orosprocess.

Nina saknar fast anställning istället hoppar hon mellan olika företag inom ”vård och omsorgsbranschen”. En bransch där förutsättningen för kvalitet är kontinuitet. Ändå är ca 70 procent av de personliga assistenterna, 38 procent av barnskötarna och 61 procent av vårdbiträdena visstidsanställda, utan möjlighet att känna och ge 100 procentig trygghet på jobbet.

Anställningsformerna varierar mellan en rad olika kreativa benämningar men som alla egentligen betyder att arbetsgivarna frånskriver sig allt ansvar som normalt följer med när de anställer en människa. När högerpartierna pratar om att modernisera arbetsrätten går det nästan att ta på förväntan, äntligen tänker de nog, kommer vi som äger få bestämma precis allting.

För de allra flesta som idag lönearbetar betyder en flexibel arbetsrätt sämre möjligheter att säga ifrån till diskriminerande chefer, kollegor och brukare, svårare att stå på sig angående dålig eller farlig arbetsmiljö och betydligt närmare till samhället utanför trygghetssystemen.

Stefan Löfven säger att vi måste göra förändringar i LAS för att arbetsmarknaden inte är som när lagen skrevs på 1970-talet och det är sant mycket har hänt sedan dess. Vi som arbetar vet att vi inte kommer att stanna på samma jobb livet ut, vi kommer att ha flera olika arbetsgivare och arbetsplatser och det är viktigt att arbetsrätten följer med i den utvecklingen.

När arbetsrätten nu moderniseras behöver visstidsanställningarna minskas radikalt och förutsättningar skapas för att människor ska känna sig trygga när de byter jobb. För det är inte speciellt modernt med otrygga, rädda och fattiga arbetare.