Tina i den svenska succéfilmen ”Gräns” har alltid varit annorlunda. En kromosomavvikelse, tror hon själv. Först när hon lär känna främlingen Vore förstår hon vad hon egentligen är. Ett troll, tagen från sina biologiska föräldrar och placerad i en människofamilj.

”Människan är en parasit som använder allting på jorden till sin underhållning”, säger den förbittrade Vore i ett av deras samtal.

Det är svårt att inte ge honom rätt. Den här hösten duggar rapporterna om den skenande klimatkrisen tätt. Vanligtvis försiktiga forskare har något desperat i tonen när de slår fast att vi måste lägga om hela vårt sätt att leva. Nu. Omedelbart.

Nästa dag handlar rubrikerna om att vi bränner rekordmycket olja, flyger mer än någonsin och fortsätter öka våra koldioxidutsläpp.

Trollen pekar ut en annan möjlig väg. Tina och Vore hittar sin gemensamma lycka i det de har nära. Möten med djur och natur i stället för nya prylar. Bad i en tjärn i skogen i stället för i en pool en halv värld bort. Ett enklare liv, men inte nödvändigtvis ett sämre. Och när Tina ger efter för sina instinkter och tar en larv i munnen är hon också helt rätt ute. Insekter är framtidens livsmedel, enligt forskarna. Både näringsrikt och klimatsmart.

Tre andra kulturtroll

● Ett gammalt bergtroll. Dikt av Gustaf Fröding, har också sjungits in av Cornelis Vreeswijk.

● Skord i ”Rövarna i Skuleskogen”. Roman av Kerstin Ekman.

● Årjängstrollet. Träskulptur i värmländska Årjäng, ritad av Erik Hermansson efter en idé av Thore Skogman.