”Hur mår barnen i förskolan?”

Det har precis varit val och alla politiker har pratat om vilka förbättringar de vill se. Alla partier säger sitt inom olika områden men har vi inom förskolan någonsin nämnts? Nej, aldrig. Det är som att vi inte finns. Trots att vi arbetar med det viktigaste som finns. Allas vår framtid, barnen.

Ni politiker behöver öppna ögonen och förstå hur verkligheten och vardagen i förskolan ser ut. För det är stressigt på förskolorna i dag. För personalen och för barnen. Det är för stora barngrupper och för lite personal i grupperna.

För många år sedan var barnen i förskolan på deltid och pedagogerna arbetade heltid. Nu jobbar pedagogerna i stället deltid (för att orka), och barnen är i förskolan heltid. Någonstans blev det fel.

Vi känner pedagoger som inte hållit och blivit sjukskrivna och sedan aldrig kommit tillbaka till förskolan. De har helt enkelt inte orkat. Vi känner också pedagoger som har många år kvar att jobba som är på väg att byta yrke för att de anser att arbetssituationen är ohållbar.

Andra stannar, men är helt slutkörda när de kommer hem från jobbet.

Ofta hamnar fokus på hur vi som personal mår. Men politikerna behöver också ställa sig frågan: hur mår barnen? Alla barn behöver sin tid med oss pedagoger, men tiden finns inte eftersom det hela tiden är annat som måste göras. Vart tar den pedagogiska verksamheten vägen i detta kaos?

Vissa dagar är det bara omsorgen vi hinner med. Vi märker att barnen reagerar på vår stress. Barnen tillbringar sina dagar tillsammans med många andra barn utan att ha möjlighet att ta rast, som vi pedagoger kan göra, eller kunna gå ifrån för att få en lugn stund. Många barn har långa dagar och de blir både trötta och stressade framåt eftermiddagen vilket leder till många konflikter. Vi har även barn med speciella behov, som kanske behöver extra stöttning som vi ska räcka till för. Många barn skulle må mycket bättre i en mindre och lugnare grupp.

Vi vill uppmana alla nya politiker som tar plats ute i landets kommuner att satsa på förskolan – nu. Vi kräver att barngrupperna minskas för att vi ska orka jobba kvar inom detta yrke. Vi kräver högre personaltäthet. Mer tid för planering och reflektion och färre kringuppgifter. Mer resurser för barn som behöver extra stöd. Helt enkelt en bättre arbetssituation där vi känner att vi orkar och räcker till utan att stressa ihjäl oss. Vi har ett fantastiskt yrke där vi kan göra underverk – om vi får rätt förutsättningar för att utöva det.