Andarnas labyrint av Carlos Ruiz Zafón.
Med Andarnas labyrint knyter författaren ihop alla trådar han kastat ut i sin romanvärld om De bortglömda böckernas gravkammare där tre böcker ingår utöver denna den sista.
Denna drygt 700 sidor tjocka tegelstensroman känns dock allt annat än tung, mycket beroende på det härliga språket och de underbara beskrivningarna av människorna i Barcelona i Spanien under Francoregimens mörka år. Det är en sorts modern saga med ett myller av personer med den mystiska Alicia Gris som huvudperson. Hon får i uppgift att söka efter den försvunna Mauricio Valls, en av ministrarna i Francos regering. Tillsammans med polisen börjar hon sökandet efter ministrarna som tidigare varit fängelsechef. Sökandet visar sig snart långt farligare än de trott och snart har Alicia inte bara satt sitt eget liv på spel utan också de människors liv som betyder mest för henne. Trådarna mellan den tidigare fängelsechefen och personerna i bokhandeln Sempere & söner vävs ihop på ett raffinerande sätt och stundtals är det omöjligt att lägga ifrån sig romanen. De underbara människorna Daniel, hans fru Bea och lilla Julien i bokhandeln öppnar sin butik för Alicia utan att riktigt veta vem de släpper in eller vilka faror som följer med henne, men snart blir det de som räddar livet på henne.
Romanen är väldigt filmisk och innehåller måna härliga Barcelonamiljöer, beskrivningar av läckra tapas och otäcka skildringar av Franco-regimens brutalitet. Att det inte känns för mycket har nog att göra med att det brutala hela tiden vävs ihop med det mer romantiska i boken, att agenternas arbete varvas med familjens liv i bokhandeln.
Man vet aldrig riktigt vem som är god eller ond, skurk eller snäll och allt känns lite lätt skruvat och överdrivet. Sötsakerna dryper av socker, värmen är svallande het och beskrivningarna av böckerna i De bortglömda böckernas gravkammare är mumma för den litteraturintresserade. Romanen är en värdig avslutning i serien som Carlos Ruiz Zafón skapat.
