Byggmästare Jansson skulle bygga ett nytt sockerbruk vid Grubbens gärde på Kungsholmen i Stockholm. 

Tidigare tjänade murarna 10 riksdaler och 50 öre per 1 000 tegel. Nu ville byggmästare Jansson bara betala 8 riksdaler och 50 öre för samma mängd murad tegel.

Fler byggmästare följde efter. Murarna protesterade och tågade till ett möte i Lill-Jansskogen. Där enades de om att gå i ”strike”.

Murare som inte drabbats av lönesänkning var svåra att övertala. Någon kom på idén att alla solidariskt skulle bidra till en strejkkassa för att klara de strejkande familjernas försörjning. Det bidrog till att alla 400 murare till slut gick med i strejken.

Resultatet blev att murarna fick igenom sina krav i Sveriges första kollektivavtal. Lönen höjdes till 11 riksdaler och 50 öre per 1 000 tegel. Murarna bildade fackföreningen Stockholms murarförening.

Det fackliga löfte murarna gav varandra vid strejken är fackförbundens grundlag. Så här låter löftet enligt LO:

”Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin, under några omständigheter, arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra. Vi lovar varandra detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav.”

Det här beskriver fackets grundläggande roll som en utbudskartell, för att hålla lönerna uppe, förhind­ra lönekonkurrens och att skapa så bra villkor som möjligt för medlemmarna i utbudskartellen.

För att det ska lyckas krävs det enligt LO att så många som möjligt är med i facket, och att de solidariskt stöttar varandra så att ingen frestas eller känner sig tvingad att gå med på sämre villkor än vad facket har kommit överens om i sina kollektivavtal.

Facken beskriver i sina studiematerial de skyddsvallar som finns för att skydda det fackliga löftet:

• Bra arbetslöshetskassa.
• Starkt anställningsskydd.
• Rikstäckande kollektivavtal.
• Konflikträtten.
• Förhandlingsrätten.
• Aktiv arbetsmarknadspolitik.

Här nedan kan du läsa om hur dessa skyddsvallar nu stärks eller sätts under press av olika förslag i valrörelsen:

 

1. Bra arbetslöshetskassa

Bra a-kassa ska bidra till att anställda vågar ställa krav utan rädsla för att bli arbetslös, och bidra till att arbetslösa inte tar jobb med för låga löner eller dåliga villkor.

• Allianspartierna (M, C, L och Kd) har olika förslag på sänkning av ersättningen i a-kassan. M och KD vill dess-utom begränsa möjligheten att deltidsstämpla. Och M föreslår även att den slopade karensdagen i a-kassan återinförs och att a-kasseersättning bara ska betalas ut i ett år.

• V och SD föreslår höjd ersättning. S satsar på att fler ska få rätt till ersättning. SD och L vill att a-kassan ska vara obligatorisk, den ska då administreras av staten och inte av facken. Detta skulle försvaga facken som då riskerar att tappa medlemmar.

 

2. Starkt anställningsskydd

Anställningstrygghet ska bidra till att anställda vågar ställa krav utan fruktan för att som obekväm bli av med jobbet.

• Regeringen (S och Mp) är splittrad när det gäller allmän visstid. S vill, liksom V, avskaffa den anställningsformen. Mp tycker att den ska vara kvar, vilket alliansen och SD också vill. Men regeringen och V är eniga om att hyvling ska förbjudas, det säger övriga partier nej till.

• Alliansen och SD vill urholka turordningsreglerna i LAS med fler undantag. Alliansen anser dessutom att arbetsgivarens bedömning om anställdas kompetens ska få större betydelse vid uppsägning. Och alliansen vill utöka tiden för provanställning till ett år.

• SD föreslår en ny anställningsform, lärlingsanställning, som mycket liknar alliansens förslag om inträdesjobb. Enligt SD:s förslag är det en provanställning i tre år, i alliansens förslag en provanställning på två år.

 

3. Rikstäckande kollektivavtal

Kollektivavtal reglerar löner och andra villkor som tillsammans är det fackliga löftet.

• V och S vill stärka kollektivavtalens ställning, bland annat genom att ett socialt protokoll införs i EU.

• M och L föreslår ändrade regler för yrkesintroduktionsanställingar så att det inte krävs att arbetsgivaren erbjuder villkor enligt kollektivavtal.

 

4. Konflikträtten

Konflikträtt behövs för att facket ska kunna ta strid för kollektivavtalen.

• Alla partier utom V säger ja till att begränsa konflikträtten enligt det förslag som fack och arbetsgivare enades om i våras efter att regeringen tillsatt en utredning.

• Allianspartierna har olika förslag som ytterligare skulle begränsa konflikträtten för att förhindra att arbetsgivare eller tredje part drabbas onödigt hårt.

 

5. Förhandlingsrätten

Det är genom fria förhandlingar som facken träffar avtal med arbetsgivarna. Den rätten skyddas av internationella konventioner.

• V vill stärka den fackliga vetorätten i MBL (medbestämmandelagen). Alliansens förslag om inträdesjobb och SD:s om lärlingsanställning inskränker förhandlingsrätten eftersom lönerna i dessa anställningsformer ska bestämmas i lag och inte i fri förhandling.

 

6. Aktiv arbetsmarknadspolitik

Fruktan för arbetslöshet kan hota den fackliga enigheten. Full sysselsättning underlättas om arbetslösa ges chans till jobb genom utbildning, praktik eller lönestöd till arbetsgivaren.

• M vill begränsa aktivitetsstöd till tre år. V och S vill stoppa missbruk av subventionerade anställningar som tränger undan ordinarie jobb. Dessutom vill V och M att det införs en maxgräns för subventionerade anställningar hos en arbetsgivare.

• För att stärka rätten till arbete åt alla vill V, S och SD att rekrytering av utländsk arbetskraft först ska prövas mot möjligheten att ge någon i Sverige jobbet.

 

Illustration: Stefan Lindblad