Äldreomsorgen – den bortglömda frågan

Det är en solig förmiddag veckan efter midsommar i den lilla staden vid havet. Utanför kommunhuset på Kungsgatan i Lyse­kil har några under­sköterskor precis kom­mit ut från socialnämndens sammanträde.

– Det gällde att bita sig i tungan hela tiden. Det känns som att de pratar om så mycket saker som de inte vet något om,  säger Emma Karlsson.

–  De kan komma med till ett boende eller hemtjänsten i stället för att sitta där uppe på sina jävla höga hästar, säger Anna Elfström.

LÄS OCKSÅ: Så vill partierna förbättra arbetsmiljön

Politikerna på mötet sade bland annat att det är för mycket personal i vård och omsorg. Det upprör Emma Karlsson och Anna Elfström.

– De får gärna komma och hitta dem.

– Undrar var de sitter och gömmer sig.

De skrattar, men egentligen är de arga. 

Knappt två månader tidigare har många väljare satt sig för att titta på SVT:s parti­ledardebatt. Den första halvtimmen ska handla om jobb och välfärd. I ett kort inslag beskrivs läget. Ett av de största problemen är att det saknas personal i vård, skola och omsorg. Med en åldrande befolkning finns en oro för att pengarna inte ska räcka. 

Det ska bli mycket svårt för partiledarna att hålla sig till ämnet. Statsminister Stefan Löfven slår fast att Socialdemokraterna vill satsa på fler undersköterskor. Hur det ska gå till är oklart. Moderatledaren Ulf Kristersson styr in debatten på bidrag och att invandrare ska jobba.

Programledaren påpekar att rubriken också är välfärd och försöker få in diskussionen på köerna till sjukvården. Centerpartiets Annie Lööf vill se ett sjuksköterskelyft, Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt vill prata om det borgerliga misslyckandet med Nya Karolinska Universitetssjuk­huset, Liberalernas Jan Björklund får in skolan och Miljöpartiets Isabella Lövin börjar prata om att isen smälter i Arktis. Programledaren försöker tvinga in debatten på vården igen och frågar Sverige­demokraternas parti­ledare Jimmie Åkesson vad han tycker om förslaget att återinföra kömiljarden för att korta vårdköerna. 

– Det har ju blivit sämre sedan den försvann. Men det är inte det som är problem­et. Det stora problemet är att människor inte vill arbeta i vårdyrket i dag, av förklarliga skäl, för man mår inte bra, svarar han. 

Det här är enda gången under debatten som någon av politikerna pekar på att det finns problem med arbetsvillkoren i vård­en. Och då handlar det om sjukvården, inte äldreomsorgen. Partiledardebatten i början av maj är en bra illustration av hur osynligt ämnet är i valrörelsen. När partiledarna själva får ge sin framtidsvision för Sverige i programmet ”Tal till nationen” är det endast Vänsterpartiet och Sverige­demokraterna som nämner situationen för personalen i äldreomsorgen.

Marielle Stenström, ordförande för Kommunal i Lysekil, besökte tillsammans med undersköterskorna Pia Lind, Ann-Louise Brunström, Anna Elfström och Emma Karlsson socialnämndens möte i slutet av juni om besparingarna inom äldreomsorgen i Lysekil.
Foto: Thomas Ohlsson

Undersköterska är Sveriges vanligaste yrke. Lägger man till vårdbiträden rör det sig om över 200 000 människor. De flesta arbetar inom äldreomsorgen – arbetsmarknadens sjukaste sektor. Det är fysiskt tunga arbeten, men stressen är värst. De flesta som är sjukskrivna är det till följd av psykisk ohälsa som utmattning. De senaste två åren har anmälningarna till Arbetsmiljöverket från skyddsombud fördubblats, visade tidningen Dagens Samhälle i våras. År efter år kommer larmropen från personalen om för låg bemanning och usla arbetsvillkor. En fjärdedel vill sluta. 

Men om det är det tyst.

LEDARE: De ska bära er sedan – lyft dem nu!

Det finns till och med kommuner med höga sjuktal som sparar på äldreomsorgen. Mitt under brinnande valår. 

I Lysekil kom förra hösten ett spar­beting för de särskilda boendena. Först ville man minska personalens tjänster från heltid till deltid, så kallad hyvling. Det satte Kommunal stopp för, men nu sparas det genom att vakanta tjänster inte återbesätts. Även hemtjänsten måste spara. Totalt ska bemanningen minska med 33 årsarbetare i år. Att nå en budget i balans under 2018 är omöjligt.

– Ibland är det svårt att hitta åtgärder som är realistiska om man ska vara riktigt ärlig, säger socialchefen Eva Andersson till politikerna på socialnämndens möte i slutet av juni. 

Kommunal har förklarat sig oeniga i förhandlingarna om neddragningarna. Den senaste har hållits tidigare samma morgon, om en minskning av 2,5 årsarbetare på Skärgårdshemmet. Där jobbar under­sköterskan och skyddsombudet Emma Karlsson. Hon förstår inte hur det ska gå till. 

– Det känns som ett hån. Som att de tror att vi har suttit och rullat tummarna. 

”De kan komma med till ett boende eller hemtjänsten i stället för att sitta där uppe på sina jävla höga hästar.”

Anna Elfström har sagt upp sig från hemtjänsten och börjat jobba på sjuk­huset i Trollhättan. Besparingskraven blev droppen. Trots att hon behövde gå ner i lön och börja pendla mår hon mycket bättre. Före detta kollegan Ann-Louise Brunström funderar på att gå ner i arbetstid för att orka de sista åren av arbetslivet.  

Lysekils äldreomsorg har höga sjuktal. Den totala sjukfrånvarotiden var 9,5 procent förra året. Och den stiger. Snittet i hela den kommunala sektorn i riket  är 6,7 procent. Utvecklingen bekymrar politikerna på socialnämndens möte. Hur kan majoriteten bestående av S, M, L och C spara på personalen i ett sådant läge? Nämndledamoten Bernt Ortner (S) säger att det bara blir värre längre fram annars och att socialnämnden nästan aldrig har gått med plus. 

Är du inte orolig för vad som ska hända med verksamheterna och personalen?

– Jo, men det är ju alla kommuner oroliga för.

Den rödgröna regeringen, ledd av Bernt Ortners parti Socialdemokraterna, lyfter gärna fram att de ökat resurserna till välfärden. Det rör sig både om generella höjningar av statsbidragen och bidrag för att öka bemanningen i äldreomsorgen. Men på flera håll, som i Lysekil, har pengarna bara inneburit att kommunen inte behövt spara riktigt så mycket som de skulle ha behövt annars. 

Malå kommun har de högsta sjukskrivningstalen för kommunanställda i hela land­et. Äldreomsorgen låg förra året på 10,8 procent. I budgeten för 2018 fick omsorgsnämnden en halv miljon mer än året innan, vilket inte ens räcker till löneökningarna. Dessutom har nämnden under många år överskridit anslagen de fått. När en nämnd överskrider budget har politikerna två alternativ. De kan konstatera att den var för liten, att behoven kostade mer än man trodde och tillföra mer pengar. Eller så kan de spara. Det gör Lysekil och Malå i år, och minst tio kommuner till som KA granskat. 

Det är inte bara små kommuner och glesbygdskommuner som har problem. I Huddinge utanför Stockholm har kommunen sparat på äldreomsorgen åtminstone de senaste två åren. Förra hösten kom ett nödrop från Kommunal i ett brev till politikerna: Det går inte att spara mer nu, vi orkar inte det här. Andelen sjukskrivna i Huddinges äldreomsorg låg då på 9 procent.

– Man drar ner lite i smyg genom att inte rekrytera när någon slutar. Man klarar sig utan och då blir det sanningen om hur bemanningen ska se ut, säger Carin Eriksson, huvudskyddsombud för Kommunal i Huddinge. 

”Vi får ofta höra att ni valde det här yrket. Men när jag började var det inte så här. Vi jobbade inte varannan helg, vi hade inte delade turer.”

Marianne Wikander var fram till slutet av juni verksamhetschef för äldreomsorg­en i Huddinge kommun och säger att besparingarna är en anpassning till hur bemanningen ser ut i and­ra jämförbara kommuner.

– När det gäller hemtjänsten har många kommuner väldigt svårt att få budgeten att gå ihop, säger hon.

Att de anställda i äldreomsorgen har en tuff arbetsmiljö är ingen het nyhet. Snarare har det kommit att bli ett normal­tillstånd. Har den då faktiskt blivit sämre? Frågar man personalen är svaret glasklart. 

I en studie från Stockholms universitet uppgav personalen att de hjälpte fler vårdtagare 2015 jämfört med 2005. På äldre­boenden ansåg också nästan hälften att de hade för många brukare att ta hand om. Marta Szebehely, professor i socialt arbete vid Stockholms universitet, har forskat om äldreomsorgen sedan 1980-talet och ser tydligt att personalen i dag är mycket tröttare både fysiskt och psykiskt. 

–  Det är en konsekvens av större vårdtyngd, men också högre ambitioner för verksamheten, säger hon.

I Lysekil enas undersköterskorna om att den stora förändringen sedan de började i äldreomsorgen är att de gamla är så mycket sjukare. Förr kunde de ta ut boende på stan flera dagar i veckan – nu är det sällan någon är pigg nog för det.

– Det är den gamla långvården som är tillbaka. Det är slående. De har blivit mycket mer krävande, och vi har inte fått något för det, säger Emma Karlsson.

”De kan prova våra jobb så får de se hur det är att springa till jobbet varannan helg, kvällar och jul­aftonskväll och missa tiden med familjen, medan de sitter på en stol och tar beslut om att spara”, säger Anna Elfström, undersköterska i Lysekil.
Foto: Thomas Ohlsson

Satsas det mindre pengar på äldreomsorgen än förr? Det är inte så lätt att svara på eftersom det saknas bra mått på hur resurserna har utvecklats i förhållande till de äldres behov. Arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, framhåller att det i dag läggs mer pengar per vårdtagare. Men de gamla är ofta mer illa däran. Samtidigt är kraven högre på personalen, exempelvis i form av dokumentation. Marta Szebehely är övertygad om att äldreomsorgen i många år varit underfinansierad. Den nuvarande regeringens extra miljarder har lett till en återhämtning, men kompenserar knappast för tidigare års snålande. 

– Man måste fortsätta att satsa mer så att personalen orkar jobba kvar.

Sveriges största yrkesgrupp går alltså på knäna, samtidigt som behov­et av personal i äldre­omsorgen är skriande och allt färre vill jobba kvar. Varför är det så tyst i valdebatten?

Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, pekar på två förklaringar. Samtliga partier känner sig jagade av SD:s framgångar och har därför prioriterat att prata om frågor kopplade till integrationen. Men att äldreomsorg­en är ett tungt område ekonomiskt har också stor betydelse.

– De flesta partier tassar runt den här frågan för den är väldigt komplex och kostar mycket pengar. Det är en jättearmé av människor som arbetar i äldreomsorgen och ska man förbättra deras arbetsmiljö kostar det stora summor, säger han.

Väljarna då? Äldreomsorgen anses viktig, men den ligger inte högst på agendan. I de senaste opinionsundersökningarna hamnar äldreomsorgen på åttonde plats, efter ämnen som skola och miljö. Toppar gör sjukvården och integrationen.  

Enligt många ekonomiska bedömare kommer det att krävas en stor ökning av resurserna till välfärden bara för att klara samma bemanning som i dag. Om fyra år kommer det att fattas hela 50 miljarder, enligt SKL:s beräkningar. Flera partier har lovat extra pengar till välfärden, men inget av dem har presenterat satsningar i nivå med vad SKL menar behövs.

 När de flesta partier har ett sviktande stöd i opinionen törs ingen lova stora reformer, tror Jonas Hinnfors. 

– Man är rädd för att medelinkomst­tagarna ska börja knorra över för höga marginalskatter.

Hur är det med Sverigedemokraterna, som har lyft personal­ens tuffa arbetsmiljö och pekat ut äldreomsorgens kvinnor som en viktig väljargrupp? Faktum är att man vill minska statens medel till kommunerna med drygt 68 miljarder de kommande två åren. SD menar att kommunerna kompenseras genom andra reformer, bland annat en mer restriktiv invandringspolitik. Vänsterpartiet, som också lyft fram arbetsmiljön i äldreomsorgen, påpekar gärna att de fått igenom extra satsningar på välfärden. Men inte heller V har svarat på larmropet från Sveriges kommuner.

I Lysekil har undersköterskorna inte mycket till övers för partiernas löften om satsningar på välfärden. De har stadigt sett förutsättningarna för att göra ett bra arbete bli sämre under sina yrkesliv.

– Vi får ofta höra att ni valde det här yrket. Men när jag började var det inte så här. Vi jobbade inte varannan helg, vi hade inte delade turer,  säger Emma Karlsson. 

Hon vill inte sluta, hon älskar sitt jobb och vill inte pendla till en annan kommun för ett yrke som finns där hon bor. 

– Jag undrar – kan arbetsgivaren stå för det de gör just nu? Kan de stå för arbetsmiljön och den vård som vi bedriver?

Frågan blir hängande i luften.