I år har Kommunalarbetaren för andra gången haft en novelltävling för alla som är medlemmar i Kommunal. 126 bidrag kom in och när de tre vinnarna var utsedda fanns det ett stort antal bra noveller kvar som inte blev publicerade tidningen.

– Det var så många som höll hög kvalité. Därför beslöt vi att precis som efter förra tävlingen göra en bok av dem. Det är roligt att det gick att förverkliga, säger Susanna Lundell, chefredaktör på Kommunalarbetaren.

För nu finns den. En snyggt formgiven bok som gjorts i samarbete med Premiss förlag där författaren Anneli Jordahl skrivit inledningen. 24 författare har fått med sina noveller. En av dem är gotländska Jeanette Liljegren som i förra veckan fick sina exemplar av boken på posten.

– Jag är så glad att få vara med och har börjat läsa de andra novellerna. Det är så häftigt att vi skriver på så olika sätt, men att så mycket ändå går igen.

Själv har hon skrivit hela sitt liv. Mycket av det hon skriver i dag är dikter och haikus som hon lägger ut på sin egen blogg. Novellen i boken skrev hon för tävlingen.

– Den blev skriven ur min starka känsla. Jag tycker så mycket om att arbeta med dementa och vill visa att vi tar så mycket av oss själva med in i jobbet, säger hon och berättar att skrivandet just den här gången också var en uppgörelse med tankar kring hennes egen framtid inom äldreomsorgen.

– Jag vet inte om jag ska jobba kvar. Jag älskar arbetet men det är så mycket kring det som inte är bra nu med lägre bemanning och sådant.

I sin novell skriver hon ”Deras jobb är värdefullt. Betyder något i det gränsland där synligt mätbara resultat upphör för att bytas ut mot mänskliga möten. Möten i vilka endast nuet existerar.”

– Man kan inte göra det här jobbet utan att känna med det du gör. Det går inte alltid ihop med att allting ska mätas som det gör i dag.

Hon tror att boken kan fylla en viktig roll för kommunalare över hela landet.

– Det är ett fantastiskt tidsdokument som kan göra att vi ser varandra. Det jag gör här i Visby gör någon annan i en annan del av Sverige. Jag tror att det stärker oss att se det och det finns en styrka i att höra samman.

Om hon får chansen skulle hon vilja se till att politiker fick ta del av boken också.

– Jag skulle vilja gå på ett kommunfullmäktigemöte för att berätta om den och se till att alla politiker där får ett ex att läsa.  Det är alldeles för långt avstånd mellan fotfolket och de som tar besluten. De vet inte hur det ser ut på en arbetsplats för det mesta. Nu kan de få veta det.