Sasha är 12 år gammal, går i femman och hennes mamma har just tagit sitt liv. Handlingen i Comedy Queen känns så nattsvart att jag bara vill stoppa huvudet under täcket och sluta läsa innan jag ens öppnat boken. Men så gör jag det ändå. Jag öppnar, läser, läser och läser. Det är svårt att sluta. Jag skrattar, gråter och uppslukas helt av Jägerfelds smarta, roliga sätt att leda mig in i Sashas tankar.
I Sashas självklara sätt att förhålla sig till alla som tassar så försiktigt runt henne för att hon inte ska tänka på det som hänt. Hur irriterad hon blir på dem fast hon själv gör allt för att tränga undan sorgen. Som att skriva en överlevnadslista över saker hon måste förändra för att klara sig.
I Jägerfelds ordvärld blir det helt logiskt att en tolvåring bestämmer sig för att sluta läsa böcker, gå i skogen och förbjuder sig själv att ta hand om något levande efter ett självmord i familjen. Det är helt logiskt att Sasha bestämmer sig för att bli en ”comedy queen”.
Hon ska bli stand up-komiker och skaffa sig ”funny bones” och bli roligast av alla. För Sasha är det som ett skrattvaccin mot tårarna, för mig som läsare blir hennes djupdykningar i skämt och in i komikerbranschen en stig av porlande skratt som gör det till ett nöje att följa henne genom boken. Det är ett genialt drag av Jägerfeld att väga upp sorgen med glädjen och det blir riktigt roligt. Fast det handlar om självmord.
Hon använder den där balansen för att sy ihop en lättläst pärla som skimrar av känslor. Förlaget menar att boken ska läsas av 9–12-åringar, men många fler än det borde läsa.
Jägerfeld som är både författare och psykolog har arbetat med barn- och ungdomspsykiatri. Här använder hon den kunskapen och boken blir nästan omärkligt en liten kurs i hur barn kan klara av de svåraste kriserna i livet och komma ut på andra sidan. Ge boken till alla som arbetar med barn och till föräldrar och slå in några paket till alla mor- och farföräldrar också när ni ändå håller på.
