”Det är klart att du kommer att träffa någon” får den som är ofrivilligt ensam alltid höra. Men är ju inte sant att alla gör det.
Författaren och dramatikern Malin Lindroth har längtat efter tvåsamhet hela sitt liv, men varit ensam i över 30 år. Nu har hon skrivit om sina erfarenheter av att vara ”nucka”, en kvinna som ingen vill ha. Hon vill reclaima ordet och ta makten över sin egen berättelse – den som förvägrats henne när hon antagits ha ingått i tvåsamhetsnormen.
På de drygt hundra sidorna skriver hon om nuckornas historia, hur de myndigförklarades före de gifta kvinnorna eftersom det blev för samhällsekonomiskt dyrt med en massa ogifta kvinnor som behövde försörjas. Hon berättar om nuckor ur historien, som sin mormors kusin som fick sy alla släktens bröllopsklänningar men aldrig blev bjuden till festerna.
Men mest handlar boken om Malin Lindroths egna erfarenheter – osynliggörandet, sorgen över ensamheten och allt som inte blev, alla män som sagt nej till henne, de som behandlat henne som skräp. Det är oerhört smärtsam läsning, men också så modigt, klarsynt, intelligent och rappt. ”Så lärde vi oss att det finns ett tillstånd så förfärligt att det inte ens fick med ord beröras”. Nu har någon äntligen gjort det.
