Den svenska förskolans verklighet har drastiskt förändrats under de senaste årtiondena. Under taggen #pressatläge har Förskoleupproret samlat in över 1500 berättelser som har lämnats anonymt från förskolepersonal runt om i landet och som alla vittnar om att läget idag ser mycket allvarligt ut. I berättelserna framträder en professionernas sorg, en förtvivlan över att inte räcka till när kraven överskuggar förutsättningarna. Flera aspekter spelar givetvis in i varför förskolan befinner sig i denna akuta situation.

Barngruppernas storlek är en ofta debatterad fråga som i sig har ett logiskt svar. Det ger personalen mer tid att se, trösta, utmana och skratta tillsammans med varje barn om gruppen består av 12 barn jämfört med 18 (som idag är en vanlig siffra på en avdelning med 1-3-åringar).

En annan aspekt rör den kompetens som i dag finns på våra förskolor. Det är svårt att rekrytera förskollärare och barnskötare och en följd av detta blir att det anställs outbildad personal som gör att barnen inte får den utbildning de har rätt till enligt skollagen, läroplanen och barnkonventionen. Detta leder också till en brist på vikarier och i sjukdomstider är det inte ovanligt att personal arbetar två stycken på en barngrupp med 18 barn. Tyvärr är det inte bara en brist på vikarier som påverkar detta utan även en överansträngd budget som gör att det inte får tas in vikarier.

Förskolepersonal ingår i en tradition av att lösa problem genom att slå knut på sig själva. Detta säger något om det engagemang som finns för barnen. Kan detta vara en anledning till att förskolepersonal, enligt färsk statistik från Försäkringskassan (Socialförsäkringsrapport 2018:2), tillhör en av de största riskgrupperna för sjukskrivning?

I och med Förskoleupproret har tystnadskulturen brutits. I manifestationer för förskolan runt om i landet (19/5, 26/5) samlades nära 6 000 förskolechefer, förskollärare, barnskötare, vårdnadshavare och barn för att visa att om vi ska kunna hitta lösningar på problemen så måste vi synliggöra och diskutera dem problem som finns, tillsammans. Söndagen den 3 juni samlas vi 13.45 på Möllevångstorget. Då är det Malmös tur att manifestera för våra barn!

I en debattartikel i Sydsvenskan (180302) skriver åtta av landets ledande förskoleforskare att skillnaderna mellan landets förskolor är oacceptabelt stora. Likvärdigheten för Sveriges förskolebarn har minskat drastiskt. ”… nu krävs kraftfulla och långsiktiga åtgärder och nytänkande. Det behövs gemensamma insatser från myndigheter, huvudmän (kommunala och enskilda), personalorganisationer, forskning och intresseorganisationer.” Förskoleupproret välkomnar inte bara liknande insatser, vi kräver det! Den 3:e juni kommer vi tillsammans stå upp för våra krav. För alla Sveriges barn och för all vår värdefulla förskolepersonal. Utan förskolan stannar nämligen Sverige.

 

Daniel Nyström,
legitimerad förskollärare
Förskoleupproret Malmö

Anki Jansson,
legitimerad förskollärare
Förskoleupproret

Katrin Nörthen,
legitimerad förskollärare
Förskoleupproret

Annica Järking,
fd förskolechef/legitimerad förskollärare
Förskoleupproret