”Ska lyckas bryta utanförskapet”

För 20 år sedan kom Ban Andersson till Sverige. Hon är 43 år och arbetar vid sjukhuset i Skövde. Fortfarande känner hon sig utanför, trots jobb och fackligt uppdrag som arbetsplatsombud.

– Jag är svensk medborgare. Men jag är inte som en vanlig svensk. Jag hamnar alltid mellan stolarna, även om jag kan svenska i tal och i skrift.

Ban Andersson beskriver hur hon har nekats jobb för att hon inte är svensk.

– Jag har fått höra det av chefer, som säger till mig att svenskar går före.

LÄS OCKSÅ: De lever under fattigdomsgränsen

Ban Andersson fick ändå jobb snabbt när hon kom till Sverige. Hon började läsa SFI och erbjöds efter tre månader praktik på ett hotell där hon sedan blev timanställd.

Tre år senare fick hon jobb vid ett äldre­boende och för två år sedan började hon inom hemtjänsten.

– Jag har haft fast arbete sedan 2007. 

Ban Andersson har en examen som ekonom efter fyra års studier i Irak. 

– När jag söker ekonomjobb i Sverige blir jag inte ens kallad till intervju för att visa vad jag kan.

Drömmen om att få jobba med det hon helst vill finns kvar.

– Jag funderar på att läsa på Yrkes­högskolan för att komplettera ekonomutbildningen. Till slut ska jag lyckas bryta utanförskapet på grund av invandrarbakgrund. Jag är stark, säger Ban Andersson.

Bans krav i valet:

”Invandrares möjlighet att komma in på svensk arbetsmarknad.”

Hon tjänar i dag som undersköterska omkring 17 000 kronor i månaden efter skatt.

– Det får jag klara mig på. Det gäller att planera efter vilken inkomst man har.

Som ekonom skulle hon tjäna mer.

– Det är stor skillnad. De tjänar åtminstone 30 000–40 000 kronor i månaden, ibland mycket mer.

Den fråga hon vill lyfta fram i valet handlar om invandrares möjlighet att komma in på svensk arbetsmarknad och bli accepterade för vad de kan.

– Jag önskar att invandrares kompetens och erfarenheter som de har med sig till Sverige tas till vara på ett bättre sätt. Vid sidan av utbildning i svenska borde de få möjlighet att praktisera i yrken de är utbildade i, för att visa vad de kan och vad som kan behöva kompletteras.