En moralisk-politisk pamflett kallar Göran Greider själv sitt senaste verk, skriven som ett långt glödande politiskt tal.
Greider försöker formulera en sorts programförklaring där omoderna ord som solidaritet, antikapitalism och kamrater används flitigt. Greider vill ingjuta självförtroende och tro i en arbetarrörelse som tycks ha tappat allt framtidshopp.
Mellan kapitlen citerar han andra politiska och filosofiska tänkare, vilket ger nödvändiga pauser i den ”greiderska” ordrikedomen. Han rör sig snabbt framåt och ett ögonblicks okoncentration gör det svårt att hänga med.
Även om man inte måste hålla med om allt Greider skriver så går det inte att låta bli att ryckas med av hans ilskna optimism. Punkt 1 i hans socialpolitiska principprogram inleds också med orden: ”Utgå från en ljus bild av människan.”
