På Romano Ilo ska alla vara trygga

Romano Ilo betyder ­romskt hjärta och förskolans avdelningar heter Lilla och Stora hjärtat.

Barnskötaren Nasta Resblom brer ett tjockt lager av philadelfiakräm över den nybakade morotskakan. I kväll är det föräldramöte och personalen på förskolan Romano Ilo vill att föräldrarna ska känna sig särskilt välkomna.

– Är föräldrarna trygga så är barnen också trygga, säger Sali Resblom, som även hon är barnskötare på förskolan.

Båda är romer och driver tillsammans med åtta andra kvinnor, de flesta romer, personalkooperativet Romano Ilo. De är en välkänd förskola i barnrika och kulturrika Gårdsten strax utanför Göteborg och ser det som en hederssak att inte bara skola in barnen, utan också deras föräldrar. Att förklara vad läroplanen innehåller, hur målen ser ut och vad förskolans uppdrag innebär.

– Många som bor i området känner sig inte delaktiga i samhället och är tveksamma till att lämna sina barn till främlingar, därför är integration ett ständigt tema hos oss. Vi bjuder in till föräldramöt­en, öppet hus och utvecklingssamtal och är måna om att så många som möjligt är delaktiga, säger Sali Resblom.

Romano Ilo föddes ur utanförskap. Starten var ett projekt som drevs av Yvonne Palm som fortfarande är chef på förskolan.

–  Initiativet kom från kvinnorna själva, flera av dem hade dåliga erfarenheter från skolan och var dessutom långtidsarbetslösa men ville hitta nya vägar att utbilda sig, berättar hon.

”Så småningom lyckades vi skapa förtroende för vårt arbete och föräldrarna vågade lämna sina barn. På så sätt kom de själva ut i arbete.”

I samarbete med en folkhögskola, stadsdelsförvaltningen och Arbetsförmedlingen startade de en barnskötarutbildning för 15 kvinnor. Alla med romsk bakgrund. 

–   Det var en gräsrotsgrupp, konstaterar Yvonne Palm. Många av tjejerna var väldigt projekttrötta och därför var det så viktigt att detta verkligen ledde till någ­ot konkret.

Och något konkret blev det. Efter utbildningens slut startade de Romano Ilo och flera av dem som var med från början jobbar fortfarande, nästan 20 år senare, kvar. Men vägen dit har inte varit spikrak. Till en börj­an blev kvinnorna motarbetade av den romska gruppen.

–   Det var kaos. Många var misstänksamma. De tyckte inte att kvinnor skulle jobba eller gå på möt­en. Men så småningom lyckades vi skapa förtroende för vårt arbete och föräldrarna vågade lämna sina barn. På så sätt kom de själva ut i arbete, berättar Sali Resblom.

Numera vänder sig Romano Ilo till barn och familjer från alla nationaliteter. Drygt hälften av de runt 30 inskrivna barnen har romskt ursprung, men personalen är noga med att lyfta upp alla länder och språk.

– Varje vecka har vi något av barnen eller pedagogernas land som tema. Då äter vi mat, läser sagor, lyssnar på musik, dansar danser och lär oss mer om olika kulturer och om varandra, förklarar Nasta Resblom.

”Att arbeta på en förskola är roligt men intensivt. Kortare dagar skulle ge oss mer kraft att orka med det vi vill göra.”

Fördelen med att arbeta i ett personalkooperativ är att det är nära till beslut. Om de vill förändra någ­ot är det enkelt att lyfta frågor och alla har ­fokus på att få verksamheten att fungera. 

Att Nasta och Sali är systrar och att Salis dotter Vorza Djinisov också jobbar på samma förskola ser de som en styrka. Det är snabba puckar och lätt att stötta varandra.

–  Vi vet när vi är mor och dotter och när vi är kolleger, säger Vorza Djinisov och tillägger att de jobbar på olika avdelningar och på så sätt också får lite distans.

Vorza har också ett annat ansvarsområde och är sedan några år skyddsombud på Romano Ilo.

–  Vi har alla tyckt att det är självklart att vara med i facket och ser det som en trygghet att ha en större organisation bakom oss, säger hon.

Rollen som skyddsombud tycker hon stärker hennes möjligheter att lyfta upp arbetsmiljön och gör att det blir tydligt vem som personalen ska vända sig till om något problem uppstår. 

– Det är viktiga frågor, att den fysiska och psykiska arbetsmiljön är bra. Just nu håller vi på att undersöka om vi kan införa sextimmarsdag. Det skulle betyda jättemycket. Att arbeta på en förskola är roligt men intensivt. Kortare dagar skulle ge oss mer kraft att orka med det vi vill göra, säger Vorza Djinisov.