En flicka och hennes mamma packar smörgåsar i ryggsäcken innan de ger sig iväg. De tar buss och tunnelbana och en till tunnelbana och ännu en buss. Men snart förstår vi att det inte är någon vanlig utflykt trots att berättelsen börjar ”Idag är det en rolig dag. Jag och mamma ska åka till Harald Henriksson. Jag längtar jättemycket efter Harald Henriksson. Han är superkul att leka med och har en busig hund.”

Hemma hos Harald Henriksson finns det miljoner rum och konstutställningsaffischer på väggarna. Där finns så många leksaker att det till och med står en svart sopsäck fylld av dem inne i ett av rummen. Medan barnen leker kurragömma över hela huset letar sig en annan berättelse fram genom Clara Dackenbergs bilder. I bakgrunden kånkar flickans mamma en dammsugare upp för trapporna. Har gummihandskar och tömmer rengöringsmedel i en hink. Sedan ska Harald Henriksson äta spagetti och köttfärssås vid middagsbordet och hans mamma frågar om flickan och hennes mamma också vill ha. Mamma säger nej och de tar istället fram sina smörgåsar inne i köket. Barnen kan fortfarande mötas, till en viss gräns. Mammorna har skilda verkligheter.

Det blir inte mer uttalat än så. Den politiska analysen lämnas till oss som läser. Klasskillnader, vem som har vad och vem som gör vad och hos vem och vad det betyder för både vuxna och barn får vi själva fundera över. Det är fint och jag är glad över att Uje Brandelius skrivit boken på just det viset.