Vi träffar paret på djursjukhuset Evidensia i Malmö en vecka efter att de påbörjat sina nya jobb. Zabia och hennes man Ali guidar oss genom korridoren, förbi labb, ultraljud och poliklinikens undersökningsrum. Hundar av olika storlekar tittar fram här och var. Djursjukhuset är stort, men ska byggas ut och bli ännu större.

– Vad kan man använda för verb för att säga att något växer? frågar Zabia.

Expandera, föreslår jag och Zabia gör ännu ett svenskt ord till sitt.

Ali flydde från Syrien för snart fyra år sedan. Efter ett år i Sverige fick han asyl och kunde hämta Zabia och deras två barn. Ali läste redan svenska då, Zabia fick börja på SFI efter fyra dagar i sitt nya hem i Trelleborg. De fortsatte på Komvux med alla tre kurser i svenska som andraspråk.

– Nu är svenska lättare för mig än engelska, säger Zabia.

I Sverige är det brist på legitimerade djursjukskötare. Därför startade ett så kallat snabbspår för nyanlända med erfarenhet från djursjukvård våren 2017. Arbetsförmedlingen erbjöd Zabia och Ali att gå en ettårig utbildning och sedan få legitimation som djursjukskötare. I Syrien var de veterinärer med egen klinik, men det tar längre tid att validera den kunskapen i Sverige.

– Det här var en kortare väg till jobb, säger Ali.

– Vi får fortsätta att jobba med djur, säger Zabia.

Skillnaden mellan yrkena är ungefär som mellan läkare och sjuksköterska. En legitimerad djursjukskötare kan exempelvis avliva djur och kastrera hankatter under delegering. Men honkatter måste veterinärer kastrera, berättar Zabia.

– Innan snabbspåret kände vi oss lite besvikna över att inte få jobba som veterinär, men nu är vi glada att få jobba som djursjukskötare.

”Alla som jobbar här är jätte­snälla mot oss.”

Teorin läste de nyanlända tillsammans med svenska studenter på Sveriges lantbruksuniversitet. De gjorde samma prov. Här på djursjukhuset gjorde Ali och Zabia sin praktik och blev sedan tim­anställda. I mars fick de sin legitimation och blev provanställda på sex månader.

– Arbetsgivaren och alla som jobbar här är jätte­snälla mot oss. De försöker hjälpa oss hela tiden, säger Zabia.

Jag undrar vad det finns för skillnader mellan svensk och syrisk djursjukvård.

– Det finns ingen försäkring för djur i Syrien, så många har inga djur hemma, säger Zabia.

– Det används mer antibiotika för att det blir billig­are så, tillägger Ali.

En annan skillnad är att svenska djursjukhus är utrustade med mer teknik, som ultraljud och narkosapparater. I Syrien är det också vanligast att veterinären åker hem till djurägaren och behandlar djuret. Därför är det ett ovanligt yrke för kvinnor, det anses inte tryggt att åka ut på landsbygden när som helst på dygnet. Zabias släktingar hade djur, men de tyckte det var konstigt när hon började studera till veterinär. Syriens veterinärer har lägre status och löner än Sveriges. Men när Zabia började på universitetet träffade hon Ali. Då visste hon att hon ville fortsätta plugga tillsammans med honom.

– Vi älskade varandra från första ögonkastet, ­säger Ali och ler mot sin fru.

”Djursjuksköt­are har mycket kompetens och jobbar snabbt.”

I dag är äktenskapet och familjelivet med två barn ett pussel som inte riktigt går ihop. Djursjukhuset har bemanning dygnet runt och personalen har skiftande arbetstider. Många djursjukskötare i landet har vittnat om att stress är ett stort problem.

– Det är mycket att göra, säger Ali. Djursjuksköt­are har mycket kompetens och jobbar snabbt. Att lära sig språket ordentligt tar också mycket energi. Men det kommer.

På frågan om de någon gång vill flytta tillbaka till Syrien svarar båda bestämt nej. När de kom hit bestämde de sig för att det är i Sverige de ska bo liv­et ut. Barnen ska inte behöva vänja sig vid en ny kultur igen. Men hemma pratar de arabiska så att de inte ska glömma sitt modersmål.

Ali visar bilder i sin mobil från deras tidigare hemstad Al-Salamiyah. Häpnadsväckande vyer från olika årstider som känns långt ifrån de förstörda städer vi förknippar med Syrien. Deras stad bomb­ades några gånger, men kriget kom inte dit på allvar. Islamiska staten tog dock deras bil och klinik.

– Kriget gick jättesnabbt åt alla håll. Vi visste inte om vår stad skulle vara säker, säger Ali.

Livet har varit hektiskt sedan de kom till Sverige. Zabia och Ali hinner inte sakna Syrien.

De går till personalmatsalen och slår sig ned med varsin kaffekopp. Vissa dagar kan det här vara enda stunden de får tillsammans.

Båda är redan medlemmar i Kommunal. Ali gick med när han efter en kort tid i Sverige började jobba med ensamkommande flyktingbarn. Han hämtade dem vid hamnen i Trelleborg, hjälpte dem i kontakt med myndigheter.

– Det kändes bra på grund av att jag kom hit på samma sätt. Det var särskilt lätt för mig att ta hand om arabiska killar.

Paret säger att de fick ett bra mottagande i Sverige. Men Zabia tyckte det kändes märkligt att åka hiss med sina grannar under tystnad. I Syrien hälsar alla. Hon är väldigt social och har nu många svenska vänner.

Hälsar grannarna nu?

– Ja, alla, säger hon och skrattar. Nu kommer alla och fikar hos oss.

Zabia Alhamwi och Ali Alhayek

Yrke: Legitimerade djursjukskötare.

Ålder: Zabia är 42 år och Ali är 46 år.

Bor: Trelleborg.

Familj: Sonen Khetar, 16 år, och dottern Mada, 10 år.

 

Snabbspåret

I januari 2017 påbörjade 18 nyanlända en ettårig utbildning vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) för att bli legitimerade djursjukskötare. De nyanlända hade veterinärutbildning från sina hemländer.

14 personer klarade slutexaminationen i februari 2018.

Arbetsförmedlingen vet ännu inte hur många av dem som fått jobb eller hur många som hunnit få sin legitimation.

I slutet av mars framkom att det inte blir någon ny snabbspårsutbildning i år eftersom SLU inte har personalresurser för det.