Det är just typiskt, det här händer alltid. Så tänker jag när telefonen ringer precis som jag ska sätta mig och läsa. Min andra tanke är att inte svara. Men jag svarar, och ångrar mig genast eftersom det är Barbro från Försäkringskassan som söker mig.

Väl medveten om all kritik Försäkringskassan fått utstå i media blir jag genast orolig och tänker ”vad var det nu för fel på min ansökan om föräldrapenning?”. Barbro säger att hennes uträkning av min årsinkomst är högre än den jag uppgett. ”Vilken siffra vill du använda, din eller min?” frågar hon skrattande. Och jag ångrar inte längre att jag svarade i telefon.

Kort efter denna händelse valsar det runt en historia i media om en handläggare från Försäkringskassan som betett sig väldigt olämpligt. Alla som hör eller läser förfasar sig och snacket går om myndighetens hemskheter. När stormen lagt sig flyttas fokus och en ny storm tar vid: akutens långa väntetider, en kommunchef har förskingrat pengar eller så har någon glömts bort av hemtjänsten. Det finns aldrig brist på saker att rapportera om.  

Att medier granskar missförhållanden är nödvändigt. Men när du jobbar inom en sektor som får utstå mycket kritik är det lätt att känna hopplöshet. För det som syns är dåligt, det som sällan syns är allt annat. Varje dag är handläggare trevliga och kunder glada. I dag och alla andra dagar gör barnskötare det där lilla extra och undersköterskor fixar sådant som de egentligen inte har tid att fixa.

För det är ju fler bra saker än dåliga som sker. Det lärde jag mig på mitt första jobb, en restaurang där jag svettades många varma sommarlov. Min chef visade mig ett hörn på en frys i köket och sa ”Kunden har alltid rätt, men här kan du sparka om nån är dum”. Var den där frysen söndersparkad när sommaren var slut? Nej, det var inte så ofta vi behövde avreagera oss. Jag lärde mig mycket på det där jobbet, och en sak var att det är väldigt få som beter sig så illa att jag måste avreagera mig på en frys.

Men trots allt som är bra så är det oftast det jobbiga vi minns. Och det är då medierna reagerar, inte när vi räddar och hjälper, när vi är trevliga och hjälpsamma. Någonstans i eländet när det går oss emot kan vi kanske tänka ändå att det faktiskt inte är så ofta vi behöver den där frysen att sparka på. De flesta handläggare på Försäkringskassan är trevliga och de flesta dagar i hemtjänsten dör ingen på grund av vanvård. Faktiskt inte.

 

PS: På tal om bra och dåligt: Äntligen förs diskussioner på allvar om att slopa tidsomställningen. Ja tack. Låt ljus och mörker komma i sin takt, tids nog blir det sommar (och vinter) ändå.