Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj har i flera år hållit på med en bok om kärlek. Den svenske filmaren Staffan Julén följde med henne under ett antal intervjuer med människor i Vitryssland som alla får svara på frågan: vad är kärlek?

Det är bitvis gripande, bitvis humoristiskt och på det hela taget ett vackert film- och bokprojekt, och jag vill väldigt gärna tycka om den här filmen. Men det bränner inte till när det inte finns någon riktig dramaturgi.

Människor sitter rakt upp och ner och berättar sina historier. Vissa berättelser engagerar mer än andra och kanske är problemet att så många ska ge sin syn på saken.

Sammanlagt är det 14 olika berättelser om kärlek. Att fokusera på en eller två av dessa berättelser hade förstås gett en helt annan film men frågan är om det inte hade varit mer intressant. Saknar också att inte fler så kallade vanliga människor intervjuas.

De flesta är konstnärer eller har en bakgrund i den sovjetiska eliten. Fokus ligger på den heterosexuella kärleken och tvåsamheten, men är kanske en pragmatisk lösning i en del av världen där människor med avvikande sexuell läggning förföljs.

Lovvärt projekt som hade kunnat bli ännu bättre.