Ett gäng tonårstjejer förenas av sin hobby: att rida käpphästar. En hobby som hålls hemlig från andra kompisar och som flera av tjejerna fått utstå våld, hat och hån för.
Käpphästridningen blir en skyddad sfär där de får vara sig själva, långt bort från killars värderande kommentarer. Ett separatistiskt rum där de peppar varandra och uppvärderar varandras styrkor.
Den här filmen fick mig att gråta glädjetårar. Och ja, jag kan erkänna att faktumet att jag själv växt upp i stallet kan ha ett finger med i spelet. Men den gemenskap som hästintresset skapar, den är speciell. Det blir ett sammanhang där tjejer och kvinnor får vara fria från fixering på utseende och könsroller, och helhjärtat gå upp i sitt intresse.
”Hobbyhorse revolution” sätter fingret på just den gemenskapen, en gemenskap som är värd att skildras mer i både konst, litteratur och film. Och visst har den gemenskapen en feministisk potential.
