Efter att den amerikanska skådespelerskan Alyssa Milano uppmanat alla som varit utsatta för sexuella trakasserier att lägga ut statusen #metoo (jag också) i sociala medier, blev det tydligt hur vanligt det är. Miljontals kvinnor och några män har lagt ut statusen på ­Facebook och Twitter. Några har också valt att ­berätta vad de har utsatts för och det är hemska upplevelser som beskrivs.

Exempelvis vittnar många tjejer om att de redan i skolåldern är med om att killar tar på deras kroppar mot deras vilja. Att detta sker i skolan som är barnens arbetsmiljö och ska vara en trygg plats för lärande är fruktansvärt. Många kvinnor har också berättat om skammen de känt och att de därför valt att inte anmäla förövarna.

Diskussionen som följt efter detta är viktig, för det har blivit synligt för alla vilket stort och världsomspännande samhällsproblem sexuella trakasserier är. Jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) har nu bjudit in arbetsmarknadens parter till ett möte om hur sexuella trakassierier i arbetslivet ska hanteras.

Särskilt utsatta är unga kvinnor som arbetar inom vård och omsorg, visar en rapport från Arbetsmiljö­verket. I den senaste Jobbhälsobarometern från Sveriges Företagshälsor framgår också att unga kvinnor i högre utsträckning än andra förknippar sin arbetsmiljö med psykiskt obehag. Många som varje vecka upplever obehag vittnar om mobbning och trakasserier.

Hur många av dessa som är utsatta för just sexuella trakasserier framgår inte, men arbetsgivare och arbetsplatser måste ta problemet på allvar och se till att det blir en förändring. Ingen anställd ska behöva känna sig orolig för att bli utsatt för sexuella trakasserier på sin egen arbetsplats. ­Utöver en otrygghet på arbetsplatsen, skapar trakasserier också ofta sömnlöshet och annan ohälsa för de individer som drabbas, vilket leder till en ­påtagligt försämrad livskvalitet.

Uppropet #metoo är viktigt eftersom det gör att fler vågar berätta vad de utsatts för. När det sker blir en förändring möjlig. För först när det är tillräckligt många som tycker att det är oacceptabelt med trakasserier går det att göra något åt det. Ingen ska behöva ha ont i magen över att gå till jobbet av rädsla för att någon nyper en i rumpan.

Illustration: Magnus Bard