En kvinna försvinner i Oslo, samtidigt som polismannen Harry Hole får ett hotfullt meddelande med en tecknad snögubbe på. Utanför kvinnans hus har någon byggt en likadan snögubbe. Harry Holes nya kollega Katrine Bratt blir särskilt intresserad av fallet. Tillsammans försöker de hitta samband med äldre ouppklarade mord, där kvinnor också har försvunnit när det har snöat.

Det är en lagom spännande och lagom otäck historia om förlust och hämnd, men det slängs ut för många trådar och är för rörigt, jag får kämpa för att hänga med. Fotot är vackert och skådespeleriet sitter. Sammantaget är det väl en helt okej deckare.

Men så är det detta med språket. Snömannen är den första filmatiseringen av den bästsäljande norske deckarförfattaren Jo Nesbøs böcker om polismannen Harry Hole. Svenska regissören Tomas Alfredson har regisserat och det vimlar av välkända skådisar – många svenskar, men också världsstjärnor som Chloë Sevigny och Val Kilmer. Ja, alla pratar engelska och låtsas inte om det faktum att de ska föreställa norrmän, i Oslo.

Jag förstår att det här är en tänkt storfilm med en internationell publik och att det kanske inte finns så många norska skådespelare av den kalibern, och vad spelar det egentligen för roll? Men jag kan inte hjälpa att jag irriteras något oerhört av att man struntat i den lilla detaljen att norrmän normalt pratar norska i Norge.