Facklig framgång i Uganda

Under 1980- och 90-talen gjordes omfattande ekonomiska reformer i Uganda. Följden blev stora neddragningar i den offentliga sektorn. Den kollektiva busstrafiken drabbades hårt och många anställda blev arbetslösa. Fackförbundet ATGWU (Amalgamated Transport and General Workers Union) som hade hand om bussbranschen såg hur antalet medlemmar föll. 2006 hade de bara 2000 medlemmar. Det är en utveckling som de lyckats vända.

– De har lyckats organisera den informella sektor som uppstod efter busskollapsen. Nu har de 60 000 medlemmar, säger Jane Barrett, programdirektör på WIEGO, under ett seminarium ordnat av Union to Union.

När bussystemet slutade fungera dök det upp alternativa färdmedel i Uganda. Motorcykeltaxi, eller boda-boda som de kallas, blev ett av de vanligaste sätten att ta sig fram. Men trots att det är en viktig del i transportnätet så är det ett system som inte erkänns av myndigheterna. Till skillnad från bussförarna har boda-bodaförarna inte några riktiga anställningar. De äger sin motorcykel själva eller kör utan att vara formellt anställda för någon som har en.

Boda-bodaförarna är en av de grupper som ATGWU riktat in sig på och lyckats organisera. Enligt en tysk rapport om facklig organisering i Afrika är 38 000 av huvudstaden Kampalas 120 000 boda-bodaförare nu medlemmar i facket.

Att många gått med beror på att förbundet engagerat sig i deras arbetsvillkor, som att de ofta var tvungna att muta poliser för att kunna köra. Det har blivit ett mindre problem sedan de började organisera sig.

– I takt med att fler blir medlemmar har de nu börjat vinna rättigheter i samhället, säger Jane Barett, som lyfter fram ATGWU:s arbete som ett lyckat exempel på när ett redan existerande fackförbund lyckas nå arbetare som inte har någon riktig anställning.

– Men att de lyckas beror också på att förbundet skrivit om sina stadgar så att de kan öppna upp för dem som inte har en anställning, säger hon.

Fotnot: Bilden är licenserad under CC BY-NC 2.0 via Flickr.