Ja, en romcom baserad på verkligheten känns roligt och ovanligt. Ståuppkomikern Kumail Nanjiani spelar sig själv i filmen om hur han träffade sin fru Emily (som varit med och skrivit manus).

Hans föräldrar vill arrangera ett äktenskap med en pakistansk kvinna och Kumail tvingas praktiskt taget välja mellan kärleken och familjen. Emily blir förstås arg när hon får veta att deras framtid är omöjlig och gör slut. Men när hon hamnar på sjukhus med ett allvarligt tillstånd ställs saker på sin spets och Kumail får även stifta bekantskap med Emilys roliga och originella föräldrar (som spelas av Holly Hunter och Ray Romano).

Filmen har stort hjärta utan att bli sentimental, det är mer komedi än romantik vilket hjälps av att många scener utspelar sig i ståupp-världen. Det är smarta repliker och riktigt bra skådespelare. Filmen flirtar med potentiella tittare som inte vanligtvis är romcom-fans och är producerad av Judd Apatow, som producerat tv-serier som ”Girls” och ”Love”. Den som brukar gilla hans produktioner blir inte besviken.