Jag läser Kommunalarbetarens artikel om brukaren som fortsätter som arbetsgivare för assistenter trots att han inte betalar löner och följer lagar. Det finns fler än Jonas därute. Som är sin egna arbetsgivare och som behandlar sina assistenter som skit. Han och många som har rätt till personlig assistans mår dåligt psykiskt. Man behandlar inte medmänniskor så illa annars. Och påpekar man som personal det får man sparken för att personkemin inte stämmer. Du ska inte tala om hur jag sköter mitt liv-attityden kommer. Och jag förstår det. Att ha assistent måste vara så svårt och jobbigt. Att hela tiden ha en annan person vid sin sida. Frustrationen. Alla kränkningar personen blivit utsatt för. Traumadiagnoser är nog vanligare än man tror. Och andra psykiatriska diagnoser.

Det omvända finns förstås också. Assistenter som utnyttjar sina brukare att göra egna ärenden på arbetstid. Detta skulle minska om personalen hade kollegor som ser vad den andre gör.

 

REPLIK: LSS ger oss frihet över våra liv

 

Mitt kontroversiella förslag är: Gör om och gör rätt. Jag tror att 90 procent av alla med personlig assistans skulle må 1000 procent bättre av att ha en servicebostad eller genom bo i en gruppbostad. Du ringer när du behöver hjälp. Men personal går till nästa brukare när du är nöjd.

Jag har arbetat som personlig assistent hos ett 15-tal personer. Majoriteten av tiden sitter jag. Jag sitter för att brukaren pysslar med dator, tv eller dylikt.

Vi skulle kunna ha serviceboenden med mycket hög personaltäthet. 1-3 brukare per personal. Brukaren skulle bli nöjdare och personalen skulle ha kollegor. Arbetsmiljön skulle bli bättre. Boendemiljön skulle bli bättre. Och personer som har isolerat sig skulle få en naturlig mötesplats om de önskar. Man skulle kunna gå in och jobba med genomförandeplaner. Att bemöta personen där den är.

 

LÄS MER: Assistenter kränks och får ingen lön

 

Få behöver just personlig assistent. Det kan vara den som har ett arbete eller studier och behöver personal för att klara av det. Det kan vara barnet som behöver assistent för att inte skiljas från föräldrarna. Det kan vara personen som har en familj hemma, barn och som känner sig betydelsefull genom att kunna bo kvar hemma. Men även där kan servicegrupp vara ett alternativ. Vi är inte ett individsamhälle. Vi finns i kraften av att vara tillsammans. Människa är en individ. Blir du isolerad för länge, inomhus, i ditt hem mår du inte bra. Det är samhällets skyldighet att göra om denna reform. 

Josefine Pettersson,
boendeassistent Uppsala