Tre kommunalare inför valet 2018

Emily Palenzuela, 46, Vimmerby, 
undersköterska, fackligt politiskt ansvarig:

– Viktigaste frågan är arbetsmiljön, alla dessa sjukskrivningar och hur fler ska orka jobba heltid. Vi måste också lyfta välfärdsfolket, vi har alldeles för låga löner. Vi har glömt de personliga assistenterna, men också de som jobbar på bondgårdar. Det måste bli fler kommunalare i politiken, det är viktigt med mångfald och att lyfta upp alla som är utlandsfödda. Här i Sverige är det lätt att ta fackföreningar och 25 dagars semester för givet. Men vi får inte glömma historien. När det var strejk på textilfabriken i Filipinerna blev min fackföreningsledare skjuten. Då tänkte jag att jag aldrig mer skulle engagera mig, men nu är jag här igen. När jag ser orättvisor och dåliga arbetsvillkor är det viktigt att agera. Vi kan inte ta något för givet.

Christer Sernemyr, 47, Halmstad,
badmästare, nu facklig på heltid:

– Arbetsmiljön, när arbetsgivarna nu ska rekrytera ny personal måste vi ha friska arbetsplatser där sjukskrivningstalen går ner. Sedan också främlingsfientligheten, det är viktigt att ta tag i integrationsfrågan för Kommunal, den måste stå högst upp. Vi måste bli fler kommunalare som är politiskt aktiva, själv sitter jag i en nämnd, men det ska inte vara dubbla stolar så att man beslutar och förhandlar om samma saker.

Lowisa Lowe Anderzon, 41, Stockholms stad,
behandlingsassistent, facklig på halvtid:

– Jag har funderat jättemycket på det. De flesta jobbar för skattepengar. För att påverka måste man förstå hur man kan välja sin arbetsgivare. Det är viktigt att ta plats i samhället och vara med och påverka, för politikerna styr våra jobb och våra liv. Det handlar om helheten, att vi är en del i en demokratisk förening och bor i ett demokratiskt land. Vi har många medlemmar som flytt från terror eller diktatur och här uppmärksammar vi inte ens att vi lever i en demokrati där man får diskutera på arbetsplatserna. Men det är något som vi måste värna.