Den svenska serieboomen är ingen nyhet längre. Med ett självklart feministiskt perspektiv, bitsk satir och samtidigt välgjorda teckningar är den redan en viktig del av svensk 2000-talslitteratur, med affischnamn som Liv Strömquist, Nanna Johansson och nyligen KA-intervjuade Sara Granér.
Men här kommer ett nytt namn i raden. I debuten ”Ta mig härifrån” skildrar Ahlqvist livet i småstaden och framför allt huvudpersonen Jessikas längtan därifrån. Jag tänker på Elin Olofssons roman ”Då tänker jag på Sigrid” som kom 2013, men också Lou Reeds låt ”Smalltown”, som han skrev till Andy Warhol. Småstaden är ett globalt fenomen, en urkraft att ta spjärn emot. Lou Reed sjunger: ”Du hatar den och du vet att du måste lämna den.”
Men även om allt i Emma Ahlqvists bok spinner runt det lilla samhället, finns här också en träffsäker arbetsplatsskildring från den lokala mataffären, en del dålig sex och ett plågsamt besök på en ungdomsmottagning. Killarna är ofta klistriga raggare som bara har en önskan, och den är horisontal. Det är i sanning inte konstigt att man längtar bort nån gång. I det här kraftfältet står Jessika själv, vars modeblogg visar upp en perfekt yta, samtidigt som hennes inre slits av den där stretiga hårda längtan. En längtan som måste vinna.
Emma Ahlqvist kommer liksom sin huvudperson från en liten ort (Hjortsberga utanför Alvesta), men liksom Jessika har Ahlqvist lämnat det lilla. I dag illustrerar hon för The Guardian och bor i Edinburgh. ”Ta mig härifrån” finns redan på engelska.
Syster förlag är över huvud taget ett förlag att ha koll på, i dagarna gav de också ut den fina ”Kaninhålet” av Berit Viklund.
