För någon vecka sedan damp mitt orangea kuvert ned i brevinkastet. Jag och sambon skrattade när vi såg summan på min beräknade pension. Bibliotekarier som är inne på sitt första arbetsår kan inte vänta sig fallskärmar i avgångspension. – Tur att du får garantipension i alla fall sade sambon och mitt skratt fastnade i halsen. För det är ju tur, trots att garantipensionen för ogifta som mest kan uppgå till 7093 kronor i månaden. Jag kom till Sverige som barn och kommer hinna arbeta in de 40 åren som krävs för en full garantipension. Min mamma däremot blir fattigpensionär. Spelar ingen roll vad hon gör, hon kommer inte att hinna bo i Sverige i 40 år innan hon går i pension.

Alliansen föreslår gång på gång lägre ingångslöner för nyanlända paketerat som lägre trösklar in på arbetsmarknaden. Vad händer med pensionen då? Om min mamma som efter några terminer på SFI började arbeta som städerska och senare inom hemtjänsten har fattigdom och ångest att se fram emot på ålderns höst. Hur blir framtiden för dem som får låglönejobb med ännu lägre lön? I dag lever nästan en kvarts miljon pensionärer i Sverige i fattigdom. Kvinnor drabbas hårdare eftersom de förvärvsarbetat mindre och istället varit hemma med barnen. Detsamma gäller självfallet gruppen invandrarkvinnor där många ställs inför två nästan omöjliga val när de kommer till Sverige – börja arbeta direkt eller studera för att lära sig språket. Arbete, även lågavlönat sådant ger pengar direkt medan studier möjliggör för en bättre framtid på sikt i det nya landet. När räkningarna hopar sig blir studier sekundära. 

I dagsläget försöker Arbetsförmedlingen täcka upp personalbrist inom mansdominerade yrken genom erbjudanden om utbildningar som maskinförare och mekaniker. Det är självklart bra men det måste gå hand i hand med en löne- och personalökning inom kvinnodominerade yrken. Vårdpersonal, städare, kökspersonal och andra riskerar i dag att bli framtidens fattigpensionärer. Jag tänker på min mamma och hur hon måste känna inför sitt orangea kuvert, på allas mammor där ute som arbetar och sliter ut kroppen i förtid. Det är inte rättvist. Arbetande människor med för samhället livsviktiga yrken ska kunna gå i pension med värdighet – oavsett bakgrund.

Om skribenten

Amra Bajric går en utbildning för progressiva ledarskribenter anordnad av Campus Bommersvik och Aftonbladets ledarskribentutbildning. Under två veckor praktiserar hon på Kommunalarbetaren.
Amra Bajric arbetar som bibliotekarie, har en examen i American Studies från Nederländerna och är frilansskribent och debattör.