Under fredagen har flera människor dödats och skadats mitt i centrala Stockholm efter att en lastbil stulits och använts för att köra på människor.

Det känns overkligt att det har hänt, mitt i staden bara ett stenkast från Kommunalarbetarens redaktion. För mig började fredag morgon på Drottninggatan. Ett fåtal meter från platsen där lastbilen senare stals och vansinnesfärden påbörjades, köpte jag en kaffe. Uteserveringarna var öppna, solen lyste, det såg ut att bli en vacker dag.

Efter lunchen promenerade jag från lunchrestaurangen till redaktionen. Utan att jag då visste det gick jag halva sträckan som lastbilen sedan körde.

Bara några timmar senare spärrades kvarteret runt vår arbetsplats av. Poliser syntes utanför fönstren och när jag skulle ta mig hem mötte jag chockade och ledsna människor, några insvepta i filtar andra som omfamnade varandra. Under dagen har polis, räddningstjänst och sjukvårdspersonal arbetat hårt med att ta hand om chockade och skadade människor. Många är de som nu kommer att arbeta hela natten och under flera dagar framåt för att försöka rädda liv. Flera av dessa hjältar är kommunalare. De arbetar bland annat som brandmän och undersköterskor och de gör ett fantastiskt jobb!

Polisen sa på en presskonferens på fredagskvällen att det är viktigt att leva som vanligt, att vi inte ska låta angrepp som dessa påverka vår livsstil. Men det kommer att bli svårt och den 7 april kommer alltid att vara en dag av sorg över de omkomna och skadade, men också en dag då människor visat varandra kärlek och omtanke. Många har öppnat sina hem och arbetsplatser för att hjälpa varandra just när det som mest behövdes. Så länge empatin finns där kan våldet och terrorn aldrig vinna.