Concha gör film om splittrat Malmö

Manuel Concha suckar lite. Jag har just frågat hur det känns att filmen som han och hustrun Claudia Galli Concha jobbat med i fem år får premiär just nu, våren 2017. En tid när rubrikerna om Malmö handlar om gängkriminalitet, bilbränder och religiös extremism.

– Det är hemskt det som händer, men det händer inte bara i Malmö. I dag i Sverige har tyvärr klasskillnaderna ökat enormt. Här i Stockholm syns det inte, för Rinkeby ligger långt bort. I Malmö kan jag gå till Rosengård från Gustav Adolfs torg. Det ligger i stan.

RECENSION: Den enda vägen

Det finns krafter som vill skylla alla problem i Malmö på invandrare. Då är det viktigt att minnas att det inte var länge sedan som staden hölls i skräck av en kritvit svensk terrorist. Peter Mangs hämtade inspiration från högerextrema sajter på nätet. Sedan gav han sig ut på gatorna och pricksköt på människor med mörk hudfärg.

–  Det var en hemsk period. Jag och många av mina kompisar gick inte ut efter en viss tid för att vi var rädda. Vi var potentiella offer, säger Manuel Concha.

”Jag tycker att vi som filmskapare har ett ansvar att någon gång stanna upp och berätta hur vår samtid ser ut.”

I hans film blir bröderna Michel och Alex beskjutna av en maskerad man. Sedan sviks de av samhället. Sjukvården meddelar att väntetiden till operationen som Alex behöver är flera år. Arbetsförmedlingen har inga jobb att erbjuda, bara floskler. Polisen är i bästa fall på fel spår, i sämsta fall djupt korrumperad.

Är det så illa i verkligheten?

–  Jag tycker det. Många av de sakerna är självupplevda.

Manuel Concha säger flera gånger under intervjun att han inte är politiker, att han först och främst har velat berätta en fängslande historia. Ändå återkommer han hela tiden till ämnen som rasism, nedlagda fritidsgårdar och privatiseringar i sjukvården.

–  Jag tycker att vi som filmskapare har ett ansvar att någon gång stanna upp och berätta hur vår samtid ser ut. Vi håller på att montera ner något som vi har byggt upp under så lång tid, som vi måste behålla. Det är det som gör Sverige fint. Att vi är alla lika. 

”Malmö är en så liten stad. Man ser skillnaderna väldigt tydligt, för att det är så kompakt.”

Michel och Alex vill inget hellre än att leva enkla och hederliga liv. När alla dörrar är stängda drivs de mot kriminaliteten. Gangstern som Michel får kontakt med skiljer sig från hur sådana brukar skildras på film. Han gör oförsvarbara saker, men han är också en hygglig person som ställer upp när ingen annan gör det.

–  Det var viktigt för mig att han skulle bli en karaktär som hade en bra historia. Han är säkert någon som kom på 50- eller 60-talet när Sverige behövde som mest arbetskraft och hämtade invandrare med bussar. Skapade sig ett liv och en familj, jobbade på varvet i Malmö. Sedan lades det ner. Han öppnade ett litet företag inom import och export, hankade sig fram. Det ena ledde till det andra.

Manuel Concha säger att han har varit noggrann med att inte glorifiera livet som kriminell. Samtidigt är det en värld han tänker fortsätta att utforska. Närmast väntar andra projekt, men på sikt vill han återvända till att berätta om Malmö. Visionen är att göra en större tv-serie om olika människor vars livsöden flätas samman.

–  Malmö är en så liten stad. Man ser skillnaderna väldigt tydligt, för att det är så kompakt. Vi är så olika vi människor. Ibland kanske vi kraschar in i varandra, bara för att någon kör på någon på gatan eller vad som helst. Där finns det där mötet som är så intressant.