Den 15 april 2013 detonerade två bröder två stycken bomber vid målgången till Boston Marathon, ett lopp med knappt 30 000 deltagare. Tre personer dog och nästan 300 skadades.

Filmen skildrar timmarna innan loppet, explosionerna och dagarna efter och vill verkligen att vi ska möta och lära känna alla vanliga människor som påverkades av dådet. Efter en introducerande halvtimme där vi lär känna våra karaktärer kommer en närgången skildring av förödelsen och alla blödande och söndertrasade kroppar efter explosionerna. Halva ben och skadade barn.

Sedan tar jakten på gärningsmännen vid och filmen förvandlas till mer renodlad actionrulle. Efter att gärningsmännen är ”oskadliggjorda” (en skjuts till döds och den andra tas fast) byter filmen återigen skepnad. Nu ger den oss genom filmens polishjälte budskapet ”om vi bara låter kärleken driva oss så kan terroristerna aldrig vinna”. För att till sist innan eftertexterna bli helt dokumentär genom att civila och poliser som verkligen var där när det hände pratar om kärlek, kamp och att Bostonborna alltid reser sig. Det är fint men det funkar inte riktigt.

Patriots Day är en film som försöker spänna över allt (utom att ge oss särskilt mycket om de två bröderna) och det gör tyvärr att den inte fäster.