Ibland behöver vi få glädjas åt solskenshistorier. I det sammanhanget kan undersköterskan Gunnel Ahlman lära oss alla någonting. Hon lyckades höja sin lön med 5  000 kronor i månaden genom att byta jobb (läs mer här). Och även om långt ifrån alla kan göra samma sak, visar det Gunnel Ahlman gjorde på flera saker. Att hon fick ett stort lönelyft sätter fingret på att bristen på undersköterskor blivit något som fler i samhället nu är medvetna om. När fler förstår hur viktig en yrkesgrupp är och det dessutom råder brist på samma grupp öppnas möjligheter. Sedan krävs förstås mod och möjlighet att byta jobb, något som inte alltid är möjligt för den enskilde. Det måste naturligtvis också fungera med familj, boende och annat. Därtill måste arbetsgivarna instämma i att yrkesgruppen är viktig och ska premieras.

Nyligen skrev vi om att bristen på undersköterskor snart är lika stor som bristen på sjuksköterskor (läs mer här). SVT sände också ett inslag om att det saknas undersköterskor och plötsligt diskuteras detta överallt. Kommunals satsning på undersköterskornas löner har varit ett viktigt steg på vägen i att visa att denna grupp är viktig. Likaså är Kommunals krav på en undersköterskelegitimation betydelsefullt. Det visar också att yrket är tufft och kräver mycket av dem som jobbar. En legitimation skulle därför höja statusen på yrket och förhoppningsvis locka fler till att vilja jobba som undersköterskor. Det behövs sannerligen en sådan förändring i förståelsen för det viktiga jobb som denna yrkesgrupp gör. Sverige har en allt större åldrande befolkning och det kommer att behövas fler undersköterskor för att ta hand om denna grupp under kommande år. För att lyckas med detta är högre löner och höjd status av yrket två viktiga parametrar.

Låt oss hoppas att det nu är undersköterskornas tid, precis som det under en tid varit lärarnas. Lärarbristen har gjort att lärarna kunnat få upp sina löner genom att byta jobb, utöver andra insatser som gjorts för att höja deras löner.

Visst är historien om Gunnel Ahlman en solskenshistoria, och vi behöver sådana ibland. Berättelsen inger hopp om att det går att förändra om vi tillsammans förmår synliggöra vad som behöver göras.

Illustration: Magnus Bard