Apelsinflickor sålde sina kroppar

Apelsinflickor var under 1800-talets slut ett annat namn på prostituerade. Kvinnor som tvingades sälja sina kroppar, och vars korg med apelsiner de till synes sålde snarast var en signal att de också erbjöd andra tjänster. Där ”Fröken Frimans krig” främst fokuserade på de bättre bemedlade kvinnornas kamp för de prostituerade kvinnorna har Lena Kallenbergs ”Apelsinflickan” fullt fokus på flickorna själva. I boken möter vi Signe och Alice som växt upp tillsammans på bibelkvinnornas hem, men som på olika vägar hamnar i fattigfolkets Stockholm. Det är svårt att få ett arbete och många kvinnor tvingas till prostitution för att klara sig. Alice blir en av dem. 

Under 1880-talet fanns statligt prostituerade kvinnor, som registrerades vid statliga Prostitutionsbyrån. Där kontrolleras kvinnorna och deras kroppar – inte för deras egen skull – utan för att skydda de sexköpande männen mot smittsamma sjukdomar. Signe kämpar dock för att inte behöva sälja sig. Hon vill inte ”nedlåta” sig till det samtidigt som pengarna som Alice drar in gör att Signe också kan äta sig mätt. 

Lena Kallenberg skriver en kvinnornas arbetarhistoria, den är effektiv och gripande. Och inte minst hemsk.

Vi tycker att vi har kommit så mycket längre i dag. Visst har vi en sexköpslag i Sverige som straffar sexköparen och inte den som säljer, men för mycket är sig likt i andra delar av världen. Till och med så pass likt att Sveriges jämställdhetsminister Åsa Regnér tänker ta med sig ett avsnitt ur ”Fröken Frimans krig” för att visa under ett seminarium om den svenska sexköpslagen vid FN:s toppmöte om kvinnofrågor i New York. Fröken Friman själv, det vill säga skådespelerskan Sissela Kyle, kommer också att vara på plats i FN i slutet av mars.