Edenmont gör konst av döda djur

Östermalmsvåningen med stora rum är både bostad och arbetslokal. När Nathalia Edenmont gör sina porträttfotograferingar samarbetar 20 personer. Ofta kommer lastbilar fyllda av blommor som modellerna ska kläs i. Numera kan en fotografering kosta 250 000 kronor att genomföra. Men det hela började med en enkel blomma. Framgångarna har gjort att Nathalia lägger alla pengar hon tjänar på att skapa nytt. Hon har varit gift fem gånger, men i dag lever hon för sin konst.

”Forbidden fruit” av Nathalia Edenmont.

– Jag tycker inte att det är roligt att leva. Att skapa är det enda jag tycker är roligt. Resten av livet är bara en parentes, säger Nathalia medan hon omsorgsfullt lägger papper och plast över sina fjärilsvingar på det enorma arbetsbordet. Kollagen av exotiska fjärilsvingar har blivit ett av hennes kännetecken. Efter att en gång ha betalat böter för användning av olagliga fjärilar, understryker hon hur noggrann hon är med att dubbelkolla med Jordbruksverket och anlita experter.

Nathalia Edenmont växte upp på Krimhalvön som då tillhörde Sovjet. Hon säger att hon är präglad av det sovjetiska i det att hon är extremt ambitiös, måste vara bäst och gillar det överdådiga. Hennes fotografier jämförs ofta med klassiskt måleri, vilket beror på att hon gått klassisk konstskola. Som 14-åring blev Nathalia föräldralös vilket hon har återskapat i många av sina bilder. Den aktuella utställningen på Dunkers kulturhus i Helsingborg visar delar av Nathalias liv på ett mycket personligt vis. Pubertet, abort, äktenskap och sorgen över att inte få barn. Hon skapar det som kommer till henne intuitivt men hon tror att det omedvetet är ett sätt att bearbeta svåra känslor.

– Jag går inte i terapi, det funkar inte för mig. I konsten förklarar jag något för mig själv, jag blir lugnare.

”First Wedding” av Nathalia Edenmont.

Nathalia tycker om klassiska madonnabilder och gör egna, ofta dramatiska, varianter med mor och barn. I en stark bild sitter en kvinna med ett köttstycke klätt i dopklänning i famnen. En installation av ett sent missfall.

– Man säger att barn är ens kött och blod. I mitt fall blev det bokstavligen kött.

Medan utställningen sattes upp grät Nathalia mycket, även om det gått flera år sedan hon gjorde konstverken.

– Jag tror att det blir en sorg livet ut. Alla andra kommer sitta med barn och barnbarn, sa min vän när vi pratade om det. Jag orkar inte alltid sätta ord på det som känns jobbigt. Nu tänker jag på fjärilar i stället.

– Fast vad är fjärilarna egentligen, det är ju en massgrav för alla är ju döda.

Vi dricker te och äter marmeladkulor i Nathalias vita kök när hon säger att hon inte förstår hur folk kan bli provocerade av hennes bilder med döda djur. Hon menar att möss dödar man hela tiden i musfällor och kaninhuvudet som hon i en bild bär som handdocka, var en rest när hon lagade mat.

– Jag åt upp den i rödvinssås. Men huvudet äter man inte så det gjorde jag konst av. Hur kan det provocera?

Men Nathalia dödar inte längre några djur, hon tycker inte att det känns bra.

– Men jag äter gärna färdigserverat, det är dubbelmoral.

Hur ser du på etik när det gäller barnen i dina bilder?

– Föräldrarna vill och barnen tycker att det är kul. Föräldern är med och placerar sitt barn vid modellens bröst, det är tejp på bröstvårtan men det syns inte. Alla föräldrar har sina anledningar. En mamma sa att hon fick så mycket kritik när hon ammade offentligt. Nu blev det verkligen offentligt.

Nathalia Edenmont framför sin bild med döda möss.

När Nathalia kom till Sverige 21 år gammal jobbade hon flera år som städare i skola och på flygplats. Hon kombinerade tre jobb.

– Folk hälsade inte på mig för att jag var städerska. Jag har samma respekt för städare som för banktjänstemän, för jag har varit där.

Konstnär var inget Nathalia planerade att bli. Hon pluggade grafisk design men fick inget jobb inom reklam. Hon började göra bilder för sin egen skull och plötsligt ville gallerier ställa ut dem. I dag är Nathalia mycket framgångsrik.

– Men jag tar inget för givet. Jag vaknar varje morgon som om jag ska vinna ett krig.

Om hon någon gång skulle tillåta sig att slappna av är det bara att lyfta blicken i arbetsrummet. I originaltaket från 1800-talet står det, lite för bra för att vara en slump, ”Gör ditt arbete med allvar”.