KA I SYDAFRIKA – Läs e-magasinet här.

Under hösten har debatten om anställningsvillkor på sydafrikanska vingårdar blossat upp igen efter att SVT:s program Uppdrag Granskning sände ett program som visade att många arbetare får löner som inte går att leva på, har dåliga bostäder och förbjuds att organisera sig fackligt. Maria Nilsson är ordförande i Systembolagets personalförening och sitter som arbetstagarrepresentant i Systembolagets styrelse. På ett seminarium som ordnades nyligen av Union to Union (fackföreningsröreslens biståndsorgan) menade hon att facket måste sätta större press på Systembolaget.

– I många år kände vi att det var lugnt, att företaget som har en etisk kod hade koll på de här frågorna. Nu vet vi att det inte är så och vår roll i personalföreningen måste vara att sätta press på ledningen.

Samtidigt är hon noga med att säga att personalen inte kan ta hela ansvaret.

– Man kan se det som att vi suttit tryggt i baksätet på bilen som ledningen kört. Nu måste vi sätta oss i framsätet men det är fortfarande ledningen som måste köra.

Det har de gjort genom att ha regelbundna möten med ledningsgruppen om vad de gör för att försäkra sig om att arbetarna på vingårdar och hos druvodlare har bra arbetsvillkor. Personalföreningen som tillhör Unionen kommer också att arbeta mer med kontakter med internationella fackförbund för att påverka på plats i Sydafrika – något som exempelvis Kommunal gör redan i dag genom det internationella facket för lantarbetare IUF.

 

KA I SYDAFRIKA: Lantarbetare slåss för bättre villkor

 

En annan organisation som engagerar sig i arbetsvillkoren är Fairtrade. I Uppdrag gransknings reportage kom det fram att en del av dem arbetade på gårdar som hade en sydafrikansk etisk märkning, Wieta. Det har fått många att tvivla på att det hjälper arbetarna att köpa etiskt märkta viner.

En som menar att det ändå påverkar till det bättre är Fredrik Lilja, historiker vid Uppsala universitet som har forskat om arbetsvillkoren för lantarbetare i Sydafrika. Han menar att intresset för att förbättra arbetsvillkoren ökar när konsumenter köper rättvisemärkt.

– När jag var där senast träffade jag personer som arbetar på jordbruksdepartementet i Western Cape som menade att när det blir mer populärt att köpa rättvisemärkt vin blir fler intresserade av att odla på det viset.  Det blir ett kommersiellt intresse.

Elisabet Lim från Fairtrade håller med honom men menar att det gäller att ha koll på vad olika märkningar innebär.

– Vårt jobb är inte att betygsätta andras märkningar och initiativ, men vi står för olika saker, säger hon och pekar på att Fairtrade kräver att den producent som får sätta deras märke på sin vara bland annat måste garantera att arbetarna har rätt att organisera sig, att de får minst minimilönen och att de får förvalta en ekonomisk premie som kommer från försäljningen. Den kan bland annat användas till att utveckla lokalsamhället genom att exempelvis bygga en förskola eller till viss del tas ut i pengar. 

– Vi arbetar med fattigdomsbekämpning. Det gör inte de andra märkningarna, säger hon.

När det gäller Wieta som granskades av Uppdrag Granskning så är det en märkning som startades av de Sydafrikanska vinproducenterna själva tillsammans med lokala organisationer med syftet att marknadsföra Sydafrikanska viner. Fairtrade är oberoende av producenterna. En annan skillnad är att Fairtrade kräver att alla druvor som använts till vinet ska kunna spåras och att kraven inte bara gäller vingården utan också andra gårdar som levererat druvor till vinet.

– Det ska vara 100 procent Fairtrade-certifierade druvor i vinet. Hos Wieta är kravet att lägst 60 procent av druvorna ska vara producerade enligt deras krav. Men trots det är det bättre än ingenting. Det höjer lägstanivån för de som arbetar, säger Elisabet Lim.

Maria Nilsson tycker att fokuset på arbetsvillkoren bakom Sydafrikanska viner är bra, men att man inte får glömma andra vinländer.

– Det är lätt att vi lutar oss tillbaka och tänker att vi har bra förhållanden i Västvärlden, men jag tror att vi kan göra mer där och jag har lyft den frågan med Systembolagets ledning. Många som arbetar på gårdar i europeiska länder är papperslösa och flyktingar. Det finns inga garantier för vad deras löner. Precis som vi inte alltid vet hur den som diskar på våra egna kvarterskrogar här i Sverige får betalt.