Kommunerna där flest blivit sjuka av stressen

Sista maj 2015. Bara några dagar till semestern nu. Någon timme, sedan är tolvtimmarspasset färdigt. Den envisa

Klicka på kartan för att se alla sjukskrivningar i alla kommuner.

tröttheten som griper om henne från alla håll. Men går hon hem är det bara vikarier kvar. Jätteduktiga. Men lämna dem själva med elva demens­sjuka? Det kan hon inte med.

Tyst bockar hon av: tvätten färdig och medicinen delad. I ögonvrån ser hon att disken är kvar att plocka in i skåpen. Det får bli när de lagt farbrorn i rum tre. När de fått i honom i liften styr de varsamt den gamla kroppen från rullstolen, upp över sängen. En yrsel kommer plötsligt över henne. Och en värme rinner längs kroppens vänstra sida. Armen känns domnad. Vikarien har släppt liften och tittar oroligt på henne.

– Vad är det Sandra? Du ser konstig ut. Du kanske ska sätta dig ner?

Vårdbiträdet Sandra Lundh fick en stroke den där majkvällen för över ett år sedan. När hon kom hem for handen okontrollerat åt alla håll när hon skulle kamma sig. Sandras dotter, som är sjuksköterska, körde henne till akuten.

– Det var den värsta dagen, jag blev så rädd. Jag visste själv att det var stressen, att jag måste ändra på det här.

Sandra Lundh biter sig i läppen och blåser ut luft genom en spänd mun. Vi sitter i ett mötesrum strax innanför entrén till Hagagården, det kommunala äldre­boende i Alingsås som varit hennes arbetsplats i 18 år. Hon är tillbaka igen på deltid, har just gått upp till 75 procent men vet inte om hon orkar det. Kraften är nedsatt i vänsterhanden, men hennes främsta motståndare är tröttheten som följer på ett slaganfall. Den och arbets­belastningen som inte minskat.

Hon säger att hon älskar sitt jobb och skulle göra allt för de gamla. Men när stroken kom hade hon redan körts till akut­en två gånger från jobbet för smärtor i bröstet. Att stress ökar risken för stroke är vetenskapligt bevisat.

– När jag låg där på lasarettet var jag så ledsen, för jag hade försökt prata med chefen. Men det hände ingenting, säger hon.

Allt fler blir sjukskrivna i Sverige för diagnoser kopplade till stress.

Klicka för att se diagrammet!

Sjukfallen har de senaste fem åren växt med 119 procent. Visserligen från en rekordlåg nivå 2009, men ökningen är oroväckande stor enligt Försäkringskassan, som pekar ut en försämrad arbetsmiljö som en av förklaringarna.

Vilka är arbetsplatserna där de anställda blir sjuka? Det borde vara av stort intresse för alla. Sjukskrivningarna kostar för samhället – de psykiska diagnoserna står inte bara för de flesta sjukfallen, utan också de längsta. Det kostar också för individerna. Personer som drabbas av utmattning riskerar att aldrig mer kunna arbeta i sin fulla kapacitet. KA har med hjälp av siffror från Försäkringskassan och SCB kartlagt i vilka kommuner flest invånare är sjukskrivna för stressdiagnoser.

Alingsås kommun, där Sandra Lundh bor och jobbar, toppar listan. Här är mer än en procent, eller 266 personer, av befolkningen hemma från jobbet till följd av stress. En stor del är kommunanställda. Exakt hur många vet vi inte. Vilka arbetsgivare som har flest anställda sjukskrivna för stress har Försäkringskassan nämligen beslutat att inte lämna ut.
Att en stor del av de stressjuka är kommun­anställda är däremot ingen vild gissning. Fler är sjukskrivna för psykisk ohälsa i offentlig sektor än i privat. I de tio kommuner som toppar statistiken  är kommunen största arbetsgivare i samtliga fall utom ett.

På kommunledningskontoret i Aling­sås sitter HR-strategen Maria Wallmyr. Hon jobbar med sjukskrivningar och är inte förvånad över att Alingsås ligger i topp. I januari var 124 av de drygt 4 000 anställda sjukskrivna för psykisk ohälsa, en grupp diagnoser där de flesta fall brukar vara stressrelaterade.

– Akut stressreaktion är det som är vanligast, säger Maria Wallmyr och räknar upp yrkesgrupper där många är sjuka: under­sköterskor, vårdbiträden, barnsköt­are, förskollärare. Alla är yrken där man arbet­ar med människor. Det är numera en etablerad sanning att det finns ett samband mellan den typen av jobb och psykisk ohälsa. Forskning visar att det ofta beror på en dålig psyko­social arbetsmiljö.

Att sjukskrivningarna är kopplade till hög arbetsbelastning är något man på kommunen är medveten om. Men det innebär inte nödvändigtvis mer pengar till ökad bemanning. Målet är främst att få ner andelen timanställda, eftersom det ger sämre kontinuitet och ökad press på den ordinarie personalen.

Omsättningen på chefer är också hög, vilket har lett till att det systematiska arbetsmiljöarbetet inte fungerar. De här två problemen är långt ifrån unika för Alings­ås. De återkommer när KA pratar med fack och arbetsgivare i de kommuner där sjuktalen är högst.

– Vi behöver rent krasst utbilda i hur vi förebygger ohälsa och hur rehabiliteringsrutinerna ska fungera, säger Maria Wallmyr.

På Sandra Lundhs arbetsplats Hagagården har fler anställda samlats runt bordet allt eftersom de gått av sina arbetspass. De vill berätta. Om hur de på lunchen måste mata två gamla i taget, avbryta en läggning för att svara på larm från hemtjänsten, fokusera till hundra procent för att hinna med allt. Hur de bit­er ihop för att stressen inte ska gå ut över de gamla. Två av de anställda gråter, andra är förbannade. Vårdbiträdet Carina Repsgård blev sjukskriven för utmattningssyndrom för fem år sedan, nu är hon rädd att hon ska gå in i väggen igen.

– När man kommer hem till sina tonåringar och de ser att man ser ut som ett utskitet päron, då säger man bara: Prata inte med mig, jag orkar inte!

I dag är sjukfrånvaron nästan tio procent på Hagagården. Arbetsgivaren är enligt arbetsmiljölagen skyldig att förebygga ohälsa, men också att ge stöd i form av exempelvis anpassad arbetsbelastning för den som blivit sjuk. Men när Sandra Lundh kom tillbaka efter sin stroke var arbetsbelastningen densamma.

– Det var ingen som satte sig ner med mig och frågade om jag skulle klara av det här.

Hur är det möjligt att en arbetsgivare inte ser över arbetsbelastningen för en anställd som drabbats av en stroke? En stroke som kan ha orsakats av en pressad arbetsmiljö. Den som kan svara på den frågan är Ulrica Carlsson, som var en omtyckt enhetschef på Hagagården. Vi hittar henne på en skola, omplacerad efter att i våras själv drabbats av utmattningssyndrom.

– Situationen var ohållbar. Jag ansvar­ade för 36 anställda och fick ständigt hålla på att försöka hitta vikarier eftersom det var så mycket sjukskrivningar. Och sedan demensproblematiken på det, psykakut­en som bara skickade tillbaka de äldre till oss att hantera själva.

Ulrica Carlsson bekräftar att hon känt till att Sandra Lundh två gånger körts till akuten för bröstsmärtor. Hon menar att hon förstod allvaret och försökte avlasta så gott hon kunde när Sandra kom tillbaka. Men när det gäller konkreta stöd­åtgärder kan Ulrica Carlsson bara komma på en.

– Hon fick hjälp med att lägga in schemat i datorn, för det stressade henne.

Ulrica Carlsson förklarar att kommunen bara i extremfall beviljar extra personal. Under hennes tolv år som chef på Hagagården genomfördes tre nedskärningar av bemanningen. Hon gav signaler om att den var för låg, men fick inget gehör.

om råttor nerstoppade i ett trångt plaströr, hållna i svansen. Marie Åsberg skrockar åt sin liknelse som hon själv tycker är lite djärv.

– Men visst påminner det ganska mycket om situationen på många arbetsplatser?

Marie Åsberg är psykiatriprofessorn som myntade begreppet utmattningssyndrom. Det var i början av 2000-talet när den första vågen av stressjuka vällde in i sjukförsäkringsstatistiken och fick kurvorna att brant peka uppåt. Den dia­gnos som ökade var depression, vilket förbryllade forskarna eftersom det är en sjukdom som brukar drabba en ungefär lika stor andel av befolkningen. När man började intervjua de långtidssjukskrivna visade det sig nästan uteslutande handla om något annat – jobbet.

– De hade ofta varit utsatta för en hög arbetsbelastning och till slut orkade de inte längre. De var utmattade, säger Marie Åsberg.

Med sin forskning bevisade hon senare att det fanns ett statistiskt säkerställt samband mellan nedbemanning och ökade sjukskrivningar. Åsberg är med andra ord en expert på stressrelaterad ohälsa och liknelsen med råttorna har sin förklaring. Det var forskning på råttor i plast­rör som bidrog till insikten om hur farlig stress kan vara. Djuren fick en lättare hjärnskada, precis vad man senare kunde se på människor som under lång tid utsatts för stress. Marie Åsberg är kritisk till att Försäkringskassan inte offentliggör vilka arbetsgivare som har störst problem. Inte minst för att de själva ska inse allvaret och förhindra att fler går in i väggen.

– Men det här är vår tids utsugning. Man tar det göttaste ur duktiga ambitiösa medarbetare, sedan sparkar man ut dom och kör slut på nästa generation.

LÄS MER: Så skadas hjärnan av stress

På Försäkringskassan uttrycker man sig långt ifrån lika drastiskt som professor Åsberg.

Men det står klart att arbetsgivarna, läkarna och Försäkringskassan alla måste ta ett större ansvar. Annars finns en uppenbar risk att det slutar som förra gången, menar Försäkringskassans analytiker Peje Bengtsson. Att sjuktalen för psykisk ohälsa sjönk 2003 hade flera orsaker. Men mest betydelsefullt var att många långtidssjuka förtidspensionerades. Och det är vad som riskerar att hända igen om inget görs, tror Peje Bengtsson.

– Vi har en för svag förmåga i Sverige att få tillbaka människor i arbete. Till slut finns inget annat sätt att hantera det här på än att folk ställs utanför arbetsmarknaden.

Tystnaden i andra sidan är så lång och kompakt att jag först tror att samtalet har brutits. När Catharina Johansson, förvaltningschef för äldreomsorgen i Aling­s­ås, till slut börjar prata går svaret inte att tolka som annat än ett nej. Frågan: Är det en rimlig arbetsbelastning inom äldre­omsorgen i Alingsås?

– Ja, det kan man fundera på. Det är klart vi ser att har man en stressad arbetsgrupp så ger det signaler om för tuff och hög arbetsbelastning.

Catharina Johansson är medveten om att de anställda är pressade, ibland också underbemannade, men säger att förvaltningen måste jobba med de pengar den har.

– När vi jämförs med andra kommuner ligger vi inte lågt i bemanning och då finns det inte stor framgång i de frågorna.

Därför får man hitta andra sätt att få ner stressen på. Till exempel bättre kontinuitet i bemanningen. Och så ska personal­en förses med en mätsticka som registrerar hur stressade de är. På Hagagården finns en handlingsplan för en bättre arbetsmiljö.

– Det finns trots allt en ökad medvetenhet, säger Catharina Johansson.

LÄS MER: Kommunen: ”Inte arbetsrelaterat”

tthundratretton mil norrut från Haga­gården och Alingsås, ligger Jonsta förskola i Lycksele, ett västerbottniskt samhälle som blickar ut över blånande berg och vidsträckta vattendrag. Vid köksbordet sitter barnskötaren Wivi-Ann Holmström med en kopp svart kaffe. Hon berättar om den där morgonen förra hösten när hon inte kom upp ur sängen. Hon hade känt sig trött och nedstämd länge. Haft ständig hjärtklappning och det var svårt att ta djupa andetag. Som om hon inte riktigt fick luft. Men Wivi-Ann Holmström fortsatte att gå till jobbet. Tills allt tog stopp.

– Jag kommer inte ihåg så mycket av sjukskrivningen. Jag minns bara att jag grät och grät.

Bredvid henne sitter kollegan Annika Lindhe. Båda har varit sjukskrivna för utmattningssyndrom, precis som flera and­ra av de anställda på Jonsta förskola. De är tillbaka på heltid, trots att de fortfarande har kvar symtom som vittnar om utmattning. Framför sig har de ett block med en massa anteckningar. De är stolta över att ha kunnat skriva ner hur de upplever situationen inom förskolan. Att koncentrera sig har numera blivit en kamp.

– Jag har alltid varit en bokmal, nu kan jag inte läsa mer än tre sidor. Sedan har jag glömt vad jag läst, säger Annika Lindhe.

– Jag är likadan, och så är jag väldigt ljudkänslig. Det är omöjligt för mig att ens lyssna på radio, säger Wivi-Ann Holmström och skrattar. Men bakom skratten finns en gnagande oro för att krascha igen.

Lycksele ligger liksom Alingsås i toppen av listan på de kommuner där flest invånare är sjukskrivna för stress.

Sjuktalen är också höga bland de kommunanställda och värst ser det ut i förskolan, ett mönster som går igen över hela landet. För inlandskommuner som Lycksele är en stor del av problemet att det inte finns personal att rekrytera. Erika Hasselvik, ordför­ande för Kommunals sektion i Lycksele, tror att sjuktalen för stress kan vara ännu högre än vad som syns i statistiken. Problemet är att många inte anger rätt anledning till att de blir sjukskrivna.

– Kommunen har sagt till mig att ”hoppsan vad mycket magsjuka det går”, men jag köper inte det. Magen pajar av för mycket stress.

Wivi-Ann Holmström berättar att pedagogerna på Jonsta förskola själva infört rutiner som ska minska stressen. Bland annat har de  försett sig med armband som visar vilka arbetsuppgifter de ska utföra.

– Men det är fortfarande för stora barngrupper och vi känner aldrig att vi räcker till.

Wivi-Ann Holmström och Annika Lindhe påpekar att även jobbiga saker i privatlivet bidrog till att de blev sjuka. Men att belastningen ökat överlag i förskolan visar den nationella statistiken tydligt. Sedan 1990-talet har barngrupperna växt samtidigt som personaltätheten minskat.

När Annika och Wivi-Ann blev sjukskrivna fick de själva ordna samtalshjälp via vårdcentralen. Först nu i efterhand har Wivi-Ann fått börja gå i samtal hos före­tagshälsan.

– Men jag har fått driva på det själv och det tog fem månader från det att jag bad om samtal tills jag fick komma dit. De hörde aldrig av sig.

När KA ringer upp förskolechefen på Jonsta förskola, IngBritt Jakobsson, är det som att höra ett eko från ansvar­iga chefer i Alingsås. Bemanningen är inte lägre än i andra kommuner, påpekar hon. Men jo, arbetsbelastningen är för hög.

– Det är tufft, men det är det överallt inom förskolan, säger IngBritt Jakobsson.

Hon har själv varit sjukskriven för utmattning. Som verksamhetsansvarig för fyra förskolor har hon 45 medarbetare att hantera. IngBritt Jakobsson är ett levande exempel på den forskning som visat att chefer inom vård och omsorg
ansvarar för många fler medarbetare. Något som leder till högre stress både bland cheferna och personalen.

 Alingsås har det blivit sen eftermiddag och kvinnorna runt bordet reser sig, de flesta för att påbörja sitt andra arbetspass. Sandra Lundh blir ensam kvar. Hon ser ner på sina händer som vilar i knäet. Högerhanden stryker förstrött den andra som blev skadad.

Hon berättar att hon varje dag tänker på vad som händer om jobbstressen ger henne en ny stroke. Hon talar om rädslan för att hamna i rullstol, förlora sitt jobb och sin inkomst. Hon vet, hon har vårdat många strokepatienter.
När hon lyfter blicken är den spänd av ilska.

– Men det spelar ingen roll om jag hamnar i rullstol, det händer ingenting då heller. De kan omplacera mig, men de kommer inte ta reda på varför vi blir sjuka. För det kommer alltid en ny, en som kan jobba dubbelt så mycket som jag.

BERÄTTA: Har du det stressigt på jobbet? Kommentera gärna artikeln här nedan, eller hör av dig till KA:s reportrar kajsa.olsson@ka.se, eller helena.gunnarsson@ka.se