Året är 1917 och revolutionen är nära

– Kamrater! Det kokar under ytan.

Med dessa ord inleder cirkelledaren Björn Bohman, sättare på Dagens Nyheter och aktiv i Typografernas fackförbund, ABF:s nya studiecirkel. Det är den 21 maj 1917 och ämnet för cirkeln är facklig socialism.

– Sverige har kampviljan. Nu måste vi bara organisera den, fortsätter Björn Bohman i sitt inledningstal.

Visst kokar det under ytan. Utanför nationens gränser rasar ett världskrig. I Ryssland har arbet­are och bönder gjort revolution mot tsarens självhärskardöme. I Sverige avlöper hungerkravaller och strejker varandra och vi har aldrig varit närm­are en revolution. Det är minst sagt ett dramatiskt år i Sveriges historia.

Egentligen är det 2016 och ABF Stockholm firar 100-årsjubileum genom att lajva arbetarrörelsens historia. Vi som deltar har blivit tilldelade varsin påhittad karaktär och tillsammans lever vi oss in i historien. Här finns den borgerliga feministen från överklassen som kämpar för kvinnans rösträtt. Hon som sliter över 13 timmar om dagen på sitt restaurangjobb och de radikala arbetarkillarna som gärna ser sig själva som ledare för revolutionen.

Den fiktiva studiecirkeln baseras på riktiga studieplaner från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. För ett par timmar får vi känna hur det är att leva under dessa politiskt väldigt laddade år. Vi får sätta oss in i hur vanliga människor kände, levde och resonerade.

” Jag kände att hon var ganska stark, min rollfigur.”

Lina Pennlert är en av dem som är med och spel­ar. I verkligheten är hon statsvetare med ett särskilt intresse för arbetarrörelsens historia. I spelet är hon Annie Götberg – tvätterska, änka och nyfiken på den växande fackföreningsrörelsen.

– Jag kände att hon var ganska stark, min rollfigur. Hon tog hand om hela kvarterets ungar och hade mycket livserfarenhet. Jag tittade på de där revolutionära småkillarna i lajvet som höll tal hela tiden, men upplevde ändå att man lyssnade på mig. Att jag hade pondus, säger hon.

Till studiecirkeln har även hemmafrun Josefina Persson, spelad av Erika Ring, tagit sig. Josefina vill komma ut bland folk, lära sig saker i största allmänhet och kanske få in en fot någonstans nu när hennes man är inkallad i kriget.

– Hon hade kommit på att det här med att stå vid spisen kanske inte var det enda med livet, säger Erika Ring.

”Om hon hade skrivit tidigare var det möjligtvis några brev och inköpslistor.”

När tvätterskan Annie och hemmafrun Josefina möts på studiecirkeln händer något. Efter att gruppen har diskuterat fackliga kampmetoder och arbetarnas villkor bestämmer sig Annie för att det får vara nog – hon tänker starta upp en fackförening på sitt jobb. Och hon vill att hemmafrun Josefina ska skriva deras pamfletter.

– Hon kunde nog skriva bättre än mig i alla fall. Jag var ju arbetarkvinna och hon var lite snäppet över. Hon var ändå hemmafru, säger Lina Pennlert.

– Först visste jag inte riktigt hur min karaktär skulle ställa sig till det. Om hon hade skrivit tidig­are var det möjligtvis några brev och inköpslistor. Men sen bestämde hon sig för att göra ett försök. Och då försökte vi bara komma på hur vi skulle få tillgång till en skrivmaskin, säger Erika Ring.

Jag byter långkjolen mot ett par jeans, tar av mig hatten och sätter i mina örhängen. Lajvet är slut. Nu lämnar vi 1917 och kliver in i 2016 igen. Men tanken på vad den tidiga arbetarrörelsen betytt för oss som lever i dag lämnar jag inte. Och det gör inte Lina Pennlert heller.

– Den ständiga frågan är väl hur arbetarrörelsen ser ut i dag. Sverige har förändrats mycket på hundra år, och jag tror det är viktigt att ta sig tiden att reflektera och se tillbaka på historien, säger hon.