”Jag var precis som du” är en stark och personlig skildring av Negra Efendićs liv. I dag arbetar hon som journalist på Svenska Dagbladet med fokus på migrations- och integrationsfrågor. Som barn tvingades hon lämna sin barndomsby i det före detta Jugoslavien och så småningom fly från kriget till Huskvarna i Sverige. Men Negra stannar inte vid att berätta det hon minns. Hon pratar också med sina föräldrar och släktingar för att få en bild av vad som verkligen hände. Och slutligen åker hon också tillbaka till sin barndoms by och pratar med dem som minns vad som hände när hundarna sköts, männen avrättades och kvinnorna våldtogs.
Hon åker också till en flyktingförläggning i dagens Sverige och plötsligt vävs hennes egen och dagens flyktingars livshistorier ihop till en och samma och hon hör sig själv säga till den unge mannen från Syrien: ”Jag var precis som du”.
Negra Efendić har en stark berättarröst. Hon tar läsaren i handen och från första till sista sidan skriver hon på ett rakt och osentimentalt sätt om att växa upp med föräldrar som aldrig får jobb i det nya landet, om nynazister i skolan och vuxna som står handfallna inför rasismen mitt ibland dem. Det svenska 90-talet målas upp i en allt annat än smickrande dager. Även då brann flyktingförläggningar, också då möttes flyktingar av rasism på arbetsplatser och i skolor.
Negra Efendićs bok är läsvärd och viktig på så många sätt. Hon väver skickligt ihop dåtid med nutid och barnets iakttagelser med den vuxna reporterns. Många av oss minns den tid hon beskriver, men få har haft hela bilden av hur det var att komma som flykting till Sverige då. Negras bok ger oss den viktiga pusselbiten och förutom att berätta om folkmordet som skedde då, är boken också aktuell med tanke på de många flyktingar som kommit till vårt land under det senaste året. Kanske kan Negras bok hjälpa oss att förstå dem bättre.
